Samuel Paty var en man som älskade böcker. Samuel Paty älskade böcker för att han älskade kunskap, och han älskade att förmedla kunskap till andra. Så han blev lärare. Kunskap är också det som bär upp en civilisation – den som förmedlar kunskap till andra hjälper dem, men den hjälper också civilisationen att överleva. Det gjorde Samuel Paty. Och för det dödades han.

I Samuel Patys hemland, Frankrike, är civilisationens grundläggande värden hotade (För en genomgång rekommenderas Per Wästbergs artikel ”När friheten blir en lyx”, Axess nr 1/2021.) Hotet från den islamistiska terrorn gör människor mer och mer rädda. Inte minst lärarna, med yrke att förmedla de republikanska värden som terroristerna skär halsen av människor för att bekämpa. Samuel Paty kunde också vara rädd. De sista dagarna i sitt liv var Samuel Paty mycket rädd.

Den vanligtvis så godmodige läraren tyngdes av dödshot som riktades mot honom för att han utförde sitt arbete som historielärare. Som ett led i undervisningen om upplysningen hade han visat upp en Muhammedkarikatyr ur satirtidskriften Charlie Hebdo. Han hade förvarnat eleverna om att han skulle visa en bild som kunde uppfattas som kränkande, och betonat att de elever som ville titta bort eller gå ut ur rummet var fria att göra så. En flicka i klassen, som sedan inte kom till lektionen där bilden visades, berättade för sin pappa att läraren kränkt henne. En video lades ut där Samuel Paty anklagades för att behandla muslimer illa. Videon­ blev viral. Hoten mot Samuel Paty blev allt fler och allt grövre.

När Samuel Paty skulle gå hem eftermiddagen den 16 oktober var han plågad och rädd. Han skall ha bett en kollega att slå följe med honom, men kollegan var förhindrad. En stund senare skulle gärningsmannen, en 18-åring med tillfälligt uppehållstillstånd i Frankrike, komma i fatt Samuel Paty. Mot betalning hade han bett några av skolans elever att peka ut läraren. Mordet skedde med den nästan ofattbara brutalitet som Frankrike kommit att få vänja sig vid. Den terror som riktas mot Frankrike är särskilt skräckframkallande eftersom det inte bara rör sig om större organiserade operationer – sådana har Frankrike kapacitet att förhindra – utan om enskilda män, som inte behöver annan utrustning än en kniv och sin trosvisshet. De är mycket svåra att stoppa.

Samuel Paty var känd för sin tolerans, sitt öppna sinne och sin goda vilja. Det hör till god sed att inte tala illa om de döda, men Samuel Paty förefaller ha varit just så omtyckt av elever och kolleger som så många vittnat om. Samuel Patys mål var inte att skända islam, eller någon annan religion; hans mål var att lära ut vikten av yttrandefrihet och tolerans, och förmedla det närmaste en helighet den sekulära republiken kommer: La laïcité – konfessionslöshet.

Den spenslige Samuel Paty var en av dem som, utan att göra något väsen av sig, bar upp den civilisation de flesta av oss bara tar för given. För det fick han plikta med sitt liv. Det bör vi påminnas om dagligen. Därför önskar jag mig en staty av Samuel Paty.

Det ligger nära till hands att placera en staty av Samuel Paty på en skolgård. Men jag skulle önska mig en staty av Samuel Paty på en plats där även vi som inte är lärare eller skolelever dagligen påminns om honom och det han gjorde: en välbesökt plats, helst framför ett bibliotek, civilisationens främsta lokal. Samuel Paty påminner oss om att principer för att vara meningsfulla bärs upp av människor av kött och blod, och jag skulle därför önska mig en föreställande staty som verkligen visar människan Samuel Paty. Låt den därför stå utanför biblioteket i staden där han undervisade och mördades: Conflans-­Sainte-Honorine.

Samuel Paty själv då, vad skulle han ha önskat sig? Ett monument rimmar illa med hans lågmälda och ödmjuka framtoning, så knappast en staty – kanske snarare då en bokgåva till Frankrikes alla högstadieelever? Nej, Samuel Paty behöver inte någon staty av Samuel Paty. Men vi andra, vi behöver det.