Långt efter sin död, närmare bestämt femtio år, flyttas den portugisiske författaren Fernando Pessoa till Jerónimos, den imposanta katedralen i Lissabon vars blotta uppsyn liksom basunerar ut Portugals forna storhet. Den småväxte mannens kvarlevor förs från familjegraven och placeras i en monumental ensamhet. En man som avled av följderna av en alltför stor alkoholkonsumtion, som levde ensam i hela sitt vuxna liv, som sov med penna och papper intill sängen och som inte ägnade omvärlden något intresse annat än när den gav honom stoff att drömma sig bort, en man som ansåg att ingenting var verkligt förutom sinnesförnimmelserna (observera: de egna sinnesförnimmelserna), grävs upp ur sin grav och får sin sista vila i nationens djupaste famn. Till allmän beskådan hedras ett öde som förnekade det allmänna, en människa som...