Vårt lands statsvetenskap är politiserad på åtminstone tre sätt. Tydligast är partipolitiseringen, där exempelvis Ulf Bjereld och Stig-Björn Ljunggren debatterar under öppen partiflagg (S). Vi kan kalla det politisering typ I. Att statsvetarkåren är socialdemokratiskt dominerad är välkänt (Berggren, Jordahl, Stern 2007). Bästa exemplet är kanske förrförre professorn i Göteborg, Jörgen Westerståhl, som var barnbarn till Hjalmar Branting, och förre professorn Bo Särlvik, som var en av Erlanders ”gossar”.

Men statsvetenskapen är också politiserad på ett systemplan. Det innebär att ämnet vidmakthållit och optimerat staten som samhällsorganisation. Statsrättsliga traditioner inom ämnet är sekellånga och modern förvaltningsutbildning är uttryck för detta i...