östens två riktigt heta kulturdebatter förenas av att de båda blottlägger det hyckleri som vidlåder delar av den svenska kulturjournalistiken. Det räcker med att gå igenom våra största morgontidningar under ett par veckor för att se hur reflexmässigt ord som ”provocerar” och ”utmanar” används i syfte att ringa in positiva kvaliteter inom de mest skilda konstnärliga uttrycksformer - från våra mest folkkära glasdesigners via jeansmode till seriös bildkonst.

Men när det provokativa och utmanande förvandlas till norm, uppstår naturligtvis ett problem: få eller inga blir provocerade av provokationerna. Och vad ska man då med dem till?

De borgerliga kulturkonsumenterna har sedan länge inkorporerat tanken på ...