Läs kapital på 2000-talet av Thomas Piketty (finns på franska och engelska). En bok med flera hundra sidor av goda data, mest från gamla och nya självdeklarationer, som visar utvecklingen av vad vi tjänat från lönearbete och från kapital. Boken innehåller också över 100 sidor av gammalmodig vänsterpolitik som ser rikedom som ett större problem än fattigdom. Detta evangelium har du hört många gånger förr och kan hoppa över. Den stora nyheten är att inkomster från kapitital numera springer ifrån inkomster från förvärvsarbete. Lägg därför inte mer skatt på arbete utan fortsätt med jobbskatteavdragen. Detta var och är den bästa politiken.

De miljontals självdeklarationer som Piketty analyserat har inte någon gång fått honom att fundera över motivationen och glädjen som kommer när årets deklaration visar större inkomster från arbetet eller förmögenheten än förra året. Inte heller säger han något om kreativiteten hos deklaranter som förlorat en förmögenhet, men som kommit tillbaka och efter några år nu deklarerar inkomster från en ny förmögenhet. Dessa människors idéer och insatser är avgörande inte bara för landets BNP utan också för dess livskvalitet.

Piketty förordar, som den fransman han är, 80 procent skatt på inkomster över 500 000 dollar eller 1 miljon dollar. Det vore mycket bättre att de kreativa miljonärerna får behålla också sina 80 procent, men att de sätts in på deras nya speciella konto som endast får användas till investeringar i nyföretagande, välgörenhet, inköp av konst, sponsring av vetenskap, utbildning, religion, sjukvård, äldrevård, studentbostäder, hjälp till fattiga länder och annan god verksamhet som har svårt att få inkomster från marknaden.

Extra rik inspiration finns att hämta i Tyskland. Framförallt på grund av den äldrevårdsförsäkring som infördes på 1990-talet. Läkare, inte kommunala biståndshandläggare, avgör vid hembesök vilken typ av insats personen behöver. Utbudet av utförare är omfattande inom delstaterna och i det civila samhället. Förutom det som försäkringen täcker, kan den äldre själv lägga till för till exempel bättre boende, mer service. Makar följs åt och hamnar i den insats som den mest behövande erhållit. Alla betalar försäkringspremien, även efter pensioneringen.

Vi behöver styrelser för friskolor som framhäver skolans uppgift i samhället. När Per Unckel lanserade de svenska friskolorna var han angelägen om att så få hinder som möjligt skulle stå i deras väg. Vi kan nu rätta till vad som saknades, nämligen styrelser som passar skolans uppgift att förmedla korrekt kunskap och matematik, öva i konst och idrott, och lära om ett hälsosamt liv. Alla friskolor och kedjor av friskolor bör ha en styrelse som representerar kunskap och kultur. Vissa skolor har redan en styrelse och det vanligaste är att alla styrelsemedlemmar kommer från näringslivet. I en styrelse av fem personer bör max två komma från näringslivet, de övriga skall vara kulturpersoner, universitetsfolk, högre tjänstemän, läkare, konstnärer, författare, ledande i civilsamhället, etcetera.

Vilken frestelse är allra mest angelägen att motstå?

Att politiker söker styra där en profession (läkare, ingenjörer, lärare, revisorer etcetera) vet bäst.

Hans L Zetterberg är sociolog, och författare