Vi har gått in i den tid på året som till stor del tillbringas inomhus. Personligen tar jag till alla knep för att mota kylan och mörkret och fyller hemmet med ohemula mängder hyacinter, stearinljus, ljusslingor och julgodis. Att vi bor i ett land som emellanåt är vädermässigt hopplöst är antagligen en anledning till att inredningen i hemmet är så viktig för många svenskar. En förutsättning för detta har förstås varit vår under många decennier höga levnadsstandard. Att Ikea är en del av Sveriges kulturella dna har säkerligen också bidragit till inredningsvurmen.

Innan Ikea fanns hade Sverige också Ellen Key – född samma år som Strindberg (1849) och häcklad av honom i Svarta fanor under namnet Hanna Paj. En av Ellen Keys många missioner var att uppfostra svenskarna till god smak: ”Tyvärr är de flästa människors smak icke utvecklad”, slår hon fast i skriften Skönhet för alla (1899). Hennes riktlinjer för vad som var fint och fult framstår idag som nästan komiskt detaljerade. ”Hvarför är t.ex. den korta och tjockhalsade vinflaskan fulare än en långsmal och finhalsad?” frågar hon exempelvis, och svaret kommer bums: ”Först och främst emedan man mindre lätt häller ur den förra.” Vidare får en tallrik enligt Key gärna ha mönster längs kanten men absolut inte i botten: det är ”löjligt”. Särskilt om det är en avbildad dalkulla. Blommor ska alltid vara äkta, draperier runt fönster enfärgade och inte för tunga, fruktfat är vackra dekorationer medan ”bordsuppsatser med klippor, palmer, strutsar, hjortar äro löjliga”. (I beg to differ, en struts och en palm piggar upp varje hem.)

Det var 1870- och 80-talens borgerliga, överlastade inredningsmode som var Ellen Keys måltavla. Själv inspirerades hon av brittiska Arts and Crafts-rörelsen och förespråkade en estetik som var ljus, fräsch, enkel och funktionell. Hon förebådade på det viset funktionalismen, som dock skulle överge de böljande, organiska Arts and Crafts-idealen till förmån för hårdare modernistiska tag.

På senare år har Arts and Crafts-rörelsens design, i synnerhet William Morris mönster, blivit extra populära. Kanske har det att göra med nostalgi i en skakig värld – eller så är det skicklig marknadsföring. Men ytterst hänger det naturligtvis på att Morris helt enkelt skapade sådant som tilltalar många, än idag. Numera är hans tapeter så vanliga att de kan upplevas som massproducerade. Vilket är en smula ironiskt, ­eftersom Arts and Crafts var en reaktion mot industriell massproduktion.

I Sverige var, förutom Ellen Key, också Carl och Karin Larsson förgrundsfigurer för rörelsens idéer i Sverige. Konstnärsparets påverkan på svensk kultur och design kan inte överskattas, även om den figurativa idyll som Carl Larsson målade fram har låg status i konstvärlden i dag. Dessutom har ju även hans verk drabbats av massreproduktion.

Men medan Arts and Crafts-rörelsen hade problem med industrialiseringens baksidor i form av usla förhållanden för arbetare och förlusten av hantverkskunnande, kvalitet och tradition, så var dess centrala budskap att fler männi­skor skulle ha tillgång till skönhet i sin vardag. Ja, rentav rätt till vackra saker, oavsett tjockleken på plånboken. Att William Morris mönster blivit så spridda är således helt i enlighet med hans strävan. I Morris egen samtid var det betydligt färre som hade råd med hans skapelser än idag. (Att sedan nutidens finsmakare tröttnar när massan får tillgång är en annan historia.)

Rätten till skönhet är undervärderad idag. Bostadsbyggandet är det område som tydligast illustrerar att skönhet är en klassfråga. När man reser ut på tunnelbanelinjerna till Stockholms utkanter är det omöjligt att inte slås av hur eftersatta och dystra miljöerna ofta är. Även om estetik inte är någon grundorsak till kriminalitet och sociala problem kan man inte undgå att fundera över hur en människofientlig omgivning samspelar med den sociala nedgången.

Inför jul har vi låtit några skribenter borra ner sig i Arts and Crafts-rörelsen och dess svenska utlöpare. Svante Nordin beskriver rörelsens idéhistoriska rötter, Elisabeth Svalin Gunnarsson berättar hur den gestaltade sig i Sverige, Katarina Barrling återupprättar Carl Larsson som hamnat under feministernas toffel och Lars Anders Johansson beskriver hur en tilltalande estetik kapades av modernisterna och i förlängningen ledde till förstörelsen i svenska städer under efterkrigstiden.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Dessutom har vi 32 extra sidor om höstens svenska fackböcker, och den vanliga saliga blandningen av aktuella och tidlösa essäer.

God jul och gott nytt år!