De båda böckerna lutar sig tungt mot hans erfarenheter som brottmålsadvokat i Berlin men är allt annat än bekännande pratsamma. Stilen är kargaste möjliga och detsamma kan sägas om beskrivningen av berättelsernas gestalter. Såväl förövare som offer skildras med stramhet och svalka i alla fall vad gäller allt som bokstavligen utsägs.

Det finns inte mycket charm i dessa historier, men de bästa utövar en närmast hypnotisk dragningskraft.

Efter Schuld har von Schirach publicerat sig i blandade genrer med i min mening blandade resultat. Men nu är han tillbaka i sitt ursprungliga format. Den nya boken Strafe (Luchterhand) rymmer tolv korta historier och är inte mer uppsluppen än sina föregångare. Tillvaron är en gåta som inte låter sig formuleras och än mindre besvaras. Tanken på men...