Evolutionsteorin, sådan den för första gången formulerades av Charles Darwin, kan sammanfattas och definieras begripligt: det finns inom varje art en variation i egenskaper, som delvis är ärftlig, och denna variation påverkar överlevnad och reproduktion.

Religion är mer besvärligt att definiera, för att inte tala om sammanhängande begrepp som ateism. I USA förefaller ordet ateist bland annat innebära att man förmodligen är elak och egoistisk, åtminstone ingen att lita på. Det anses otänkbart att bli president om man är ateist. Ordet religion lär ha ett oklart ursprung och kunna handla både om att sammanbinda och att ha en tro på något övermänskligt, en ordning bortom oss.

Redan här börjar svårigheterna när man ska försöka sig på att diskutera hur dessa två företeelser kan hänga ihop, eller ens samexistera fredligt.

Ett sätt att bemästra definitionsproblemen är att ta till beskrivande förklaringar: man känner igen religion när man får syn på den. Typiskt för religion är en tro – helst kollektiv – på en högre makt eller ordning, oftast men inte nödvändigtvis i form av en gud eller gudar; moraliska och etiska föreskrifter och läror; en förklaring till världens och människans uppkomst; regler för hur man ska utöva religionen, i form av ritualer, högtider och så vidare; berättelser som knyter ihop religionen och gör den mer konkret; en betydelsemättad indelning i icke-troende och troende samt svar på existentiella frågor om livets mening och vad som händer efter döden.

Religion finns överallt inom arten människa och då får man tänka sig att det finns en evolutionär bakgrund och att religion utvecklats genom naturligt urval: på något vis har överlevnad och reproduktion gynnats.

Detta kan låta illavarslande för den religiöst sinnade, men behöver inte vara det. Om religion och till och med föreställningar om Gud nu har uppkommit genom evolution, så innebär detta inte att Gud inte motsvaras av något verkligt, utanför vår föreställningsvärld. Färger finns inte (utom i våra medvetanden), men motsvaras av något ”därute”: våglängder (som inte är färger) – om man nu ska våga sig på en måhända något haltande analogi. Vi har utvecklat en förmåga att urskilja färger genom evolutionära mekanismer, därför att det blev gynnsamt för våra förfäder för kanske 50-60 miljoner år sedan att kunna se frukter bättre. Kanske var det till fördel att ana en ordning bakom den verklighet som sinnena uppfattar och rapporterar, och då blev Gud en lämplig motsvarighet till färger och finns det våglängder så kan det ju finnas en ordning.

Religion och vetenskap är två storheter som ofta framställs som något av motsatspar, men det stämmer knappast. I själva verket finns i naturvetenskap ett grundläggande antagande just om en ordning i naturen som vi kan upptäcka, och denna ordning kan förstås lätt tas som intäkt för att det finns en Gud, rentav att denna ordning är Gud. Man kan föreställa sig att matematikens märkliga förmåga att göra världen förutsägbar, har med detta att göra.

De allra främsta vetenskapsmännen har ofta varit djupt religiösa. Tänk bara på Newton som ägnade sin mesta tid åt religiösa spekulationer och grubblerier, utan vilka hans vetenskap kanske inte hade sett världens ljus, eller vår egen Linné, som skådade Gud var han gick i naturen, och hans naturforskning blev något av en gudstjänst där han ordnade vad Gud skapat. Tidiga universitet i Europa tillkom i den kristna kyrkans hägn.

Paleontologen och författaren Stephen Jay Gould är en idag något bortglömd trätobroder till Richard Dawkins. Han ansåg i motsats till nyateister som just Dawkins att religionen tillhör ett annat kunskapsområde, som inte skulle blandas ihop med vetenskapens; han beskrev dem som tillhörande olika magisteria.

Kanske en sådan indelning kan fungera som en utgångspunkt, men då ska man ha klart för sig att dessa olika magisteria inte lämnar varandra ifred och ofta tycks sträva efter att ta sig in på det andra området, som om gräset var grönare där, och att hålla dem helt åtskilda tror jag är ogörligt. Goulds förslag var riktat, polemiskt, mot Dawkins, som gjort sig känd som religionskritiker, på senare år med sin bok Illusionen om Gud. Där går Dawkins till hårt angrepp mot religion, framförallt i vissa av dess manifestationer, och använder evolutionsteorin som ett slagträ.

Bertrand Russell fick på sin 90-årsdag frågan om hur han som berömd kristendomskritiker skulle reagera om han fick möta Skaparen när han dött. Russell svarade att han skulle fråga: ”Gud, varför gav du oss otillräckligt med bevis?”

Russell sa många intressanta saker. Min personliga favorit är: ”Om det finns konsensus om en viss hypotes i vetenskapen kan man inte vara helt säker på att motsatsen är korrekt.” Detta är något som vi i dagens diskussion om faktaresistens och fakta i största allmänhet nog borde ta på större allvar och vi borde mer än många tvärsäkra personer idag tala om vetenskapens nuvarande ståndpunkt snarare än om vetenskapliga sanningar.

En komponent i religioner är i allmänhet en förklaring av hur världen och människan har uppkommit. Som kulturellt kristen har jag helst Bibeln och den judisk-kristna traditionen som utgångspunkt. Vad evolutionsteorin gör är att tillhandahålla en förklaring till arternas uppkomst där det inte behövs någon Gud, vilket ju är en tydlig parallell till fysiken, där Napoleon lär ha frågat fysikern Laplace om Guds roll i hans fysikaliska världsbild. Svaret var att han inte hade behov av den hypotesen.

Men annars kan man genast konstatera att Bibeln hamnar förvånansvärt rätt ur naturvetenskaplig synvinkel, om man tolkar de sex dagar under vilka världen skapades som symboliska sex dagar. Att dagarna var så pass mycket längre på den tiden lär inte vara fallet. Jorden skapades stegvis.

Skapelsen började med uppkomsten av ljus och mörker, och så tillkommer successivt levande varelser, och sent människan, vilket stämmer med hur vi ser på förloppet utifrån vetenskapens nuvarande ståndpunkt. Adam och Eva fanns i början, men inte bara de, eftersom deras söner fann hustrur ute i världen. Detta stämmer väl med att mänskligheten har rätt liten genetisk variation, vilket tyder på en genetisk flaskhals, där bara ett litet antal individer överlevt eller reproducerat sig.

Hur det gick till när Adam och Eva och deras avkomma fick lämna paradiset och hur livet sedan kan ha tett sig vet man en del om numera. Att det skulle ha funnits en Guldålder kan diskuteras, men på sina håll var livet under jägar- och samlartiden nog behagligt. Det finns studier som visar att man i vissa sådana samhällen inte behövde arbeta mer än några timmar om dagen, däremot tycks våld ha varit ett vanligt inslag, inte minst mellan olika stammar. Hälsoläget förefaller ha varit bättre hos jägare och samlare än hos dem som började leva av jorden och arbeta i sitt anletes svett, av gamla skelettfynd att döma.

En personlig favorit är den babyloniska språkförbistringen, som faktiskt kan stämma med ett verkligt förlopp: det är inte helt otänkbart att den eller de folkgrupper som blev mänskligheten under någon period kan ha varit så liten att man förstått varandra, och alltså talat ett urspråk. Huruvida Bibelns syndaflod har en motsvarighet i någon naturkatastrof, som kanske hängde samman med klimatförändringar, återstår att se!

Religionens mest osympatiska drag, som återfinns bekymmersamt ofta i olika religiösa förkunnelser är indelningen i otrogna och trogna, vi och de. I den mänskliga naturen tycks benägenheten att indela folk i vi och de, och även för den delen i folk och fä, gammal och ung och så vidare, vara djupt liggande, och återkommer liksom religionen själv i alla kända samhällen. Även om jägar- och samlarsamhällets människor ofta kunde leva ett gott materiellt liv, tycks våld, inte minst mellan stammar, ha varit vanligt förekommande.

Religion skulle ur evolutionär synvinkel kunna tänkas ha utvecklats genom naturligt urval för att hålla samman gruppen och det skulle då ha gynnat dess reproduktion och överlevnad.

Men är det verkligen möjligt? Saken är omdiskuterad, eftersom ett sådant resonemang förutsätter att det naturliga urvalet spelar över grupper, inte bara gener och deras bärare, individer. I själva verket är gruppselektion mycket omstritt bland evolutionsteoretiker, och Dawkins är emot, medan Gould, och den bedömde myrforskaren och författaren Edward O Wilson anser att gruppselektion i vissa speciella sammanhang spelar en viktig roll, och ett sådant är människans sociala system. Wilson har hårt kritiserat Dawkins, bland annat för att denne framträder som vetenskapsman, medan han i själva verket enligt Wilson är vetenskapsskribent. Faktum är att Dawkins, såvitt jag känner till, inte har bedrivit vanlig naturvetenskaplig forskning på åtskilliga decennier.

Darwin var alldeles övertygad om att gruppselektion var en realitet, och föreslog till och med att hjältemod, när en ung man i hans exempel offrar sig för gruppen, har med sådana mekanismer att göra. Ett problem med gruppselektion är teoretiskt: det borde vara alldeles för lönsamt för individer att strunta i gruppen och bara gynna sig själv, för att gruppselektion inte skulle bryta samman som mekanism. Gruppselektion har ett ideologiskt bagage, som bekant, eftersom biologistisk rasism under 1900-talets första hälft florerade och orsakade katastrofer. Vilket dock inte hindrar att gruppselektion kan vara en realitet hos den mycket sociala arten människa. I så fall skulle religion vara ett sätt för gruppen att öka sammanhållningen på bekostnad av andra grupper, och kunna besegra de otrogna, varvid de egna generna sprids bättre.

Kommande forskning får visa om det kan förhålla sig på det viset, men möjligheten finns. Själv tycker jag att indelningen i vi och de, trogna och otrogna är religionens obehagligaste inslag, som kan få den att fungera som en ideologi vilken som helst och som då ofta engagerar fanatiska bokstavstroende som dessutom är skickliga maktspelare om det vill sig riktigt illa.

Man kan dock notera att religion håller samman grupper, även om den inte utvecklats genom evolution! Dessutom kan det förstås ha varit så att religion har gynnat individerna i gruppen och i så fall behöver gruppselektion inte tillgripas. Social sammanhållning finns hos flera djurarter och gruppselektion behöver inte vara mekanismen. Individerna kan gynnas av att gruppen håller ihop och samarbetar.

Vi anses leva i en sekulariserad tid, men frågan är om inte våra dominerande ideologier – baserade på indelningar i vi och de: klasskamp, rasifiering, genustänkande eller allehanda rasistiska indelningar på den andra ideologiska kanten i själva verket är nära släkt med religionens sämsta sidor! Kanske är vi inte så sekulariserade som vi tror!

I en av novellerna i Giftas I (1884) – ”Dygdens lön” – skrev August Strindberg att konfirmationen och nattvarden var ett bedrägeri, där vinet och brödet beskrivs som Jesu blod och kropp när det i själva verket var Högstedts Piccadon à 65 öre kannan och Lettströms majsoblater à 1 krona skålpundet. Strindberg åtalades för ”hädelse mot Gud eller gäckeri av Guds ord eller sakramenten enligt § 3 mom.1 af Tryckfrihetsförordningen”. Detta tog honom hårt, även om han blev något av folktribun på kuppen och det kan man förstå: han hade tre barn att försörja, och riskerade att spärras in på arbetshus. Lyckligtvis frikändes han i Stockholms rådhusrätt den 17 november 1884.

I boken Den själviska genen 1976 gjorde Richard Dawkins genen till något av navet i det naturliga urvalet, men formulerade dessutom en mycket intressant hypotes, nämligen att det finns memer, och att även dessa visar upp egenskaper som behövs för vad Dawkins kallar replikatorer. Andra har utryck liknande tankar före Dawkins och han citerar dessa, men har intressant nog därefter varit rätt försiktig med att vidareutveckla hypotesen.

Utan replikatorer kan inte evolution äga rum: de visar på variation, ärftlighet och skillnad när det gäller spridning – beroende på överlevnad och reproduktion och genen är en typisk replikator. Vad är då en mem? Finns memer ens? I Svenska Akademiens ordlista gör de inte det, men fritt översatt ur Oxford Dictionary blir en definition: ”Ett kulturelement eller beteendesystem som övergår från en individ till en annan genom imitation eller andra icke-genetiska mekanismer.”

Om memer sprids och muteras/modifieras genom naturligt urval så är våra tankar influerade av memer och memer kan komma i grupper, ungefär som gener har för vana att göra, i komplex. Religion kan vara ett alldeles utmärkt exempel på sådana memkomplex. Man kan också få en förklaring till religioners stora förmåga att spridas och dominera människors medvetande. Det är då viktigt att notera att en sådan mekanism även ligger bakom ideologiers spridning, och något har den säkert att göra med begreppet hjärntvätt.

En yngling, utan barn, som kränger på sig en sprängladdning och dödar både sig själv och många andra samt tror att han ska få en belöning i himlen, är ur evolutionär synvinkel en märklighet, men kan bli begriplig om man fokuserar på de memkomplex som dominerar hans medvetande och som sprids genom hans agerande.

Här finns förstås många faktorer som spelar med, men en kan vara att det handlar om memer som sprids utan att det behöver gynna dess bärare och substrat, lika lite som parasiter behöver gynna sitt värddjur.

Om Gud är död är allt tillåtet, skriver Dostojevskij. Hade han rätt? Intressant nog har de stora religionerna den gyllene regeln som en gemensam morallära, med snarlika, om än inte identiska formuleringar. Detta talar för att det kan finnas en evolutionär grund: gyllene regeln har varit till nytta för överlevnad och reproduktion hos människan som art. Den handlar ju om ömsesidighet och om proportioner i samvaron människor emellan, och tycks kunna leda till en form av altruism, kanske inte den allra vackraste altruismen men ändå något som brukar kallas reciprok altruism. Denna har utvecklats som ett sätt att få sociala djur som människan att kunna fungera i grupp. Vissa andra djurarter beter sig som om de hade en gyllene regel.

Även andra typer av mer renodlad altruism finns, där evolutionära mekanismer som ter sig plausibla har föreslagits. Darwin själv menade att altruistiska handlingar där man riskerar sitt eget liv för att rädda andras kan handla om att detta gynnar gruppen. En annan möjlighet är att detta uppfattas som attraktivt och har uppkommit genom sexuell selektion. Även hårdkokta antibiologister brukar vara med på att släktskapsaltruism, där man hjälper sina barn, är något naturligt och inte bara en social konstruktion. Att vi skulle bli onda utan Gud stämmer alltså knappast, däremot kanske Han eller åtminstone föreställningen om Honom hjälper oss att hålla tillbaka sådana impulser!

Har vi då en naturlig benägenhet att bli religiösa? I någon mån är det nog så, våra sinnen tycks riggade, så att vi hellre misstänker ett lejon eller en orm för mycket än för lite, och vi ser gärna samband vare sig sådana finns eller inte och sådana samband kan lätt utvecklas till en religiös känsla.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Påven sa enligt en intervju den 30 mars 2018 att helvetet inte existerar, och några timmar senare föll gipsbitar ner från taket i Peterskyrkan i Rom, vilket inte hör till vanligheterna. Jag tror nog att vi lite till mans måste aktivera förnuftet för att tygla en impuls som säger att detta betyder något!

Därefter tonades påvens yttrande ner: det var inte så han sagt.

Jag tror ändå att religionernas spridning grundas på något än mer centralt för människan: berättelser.

Religionskritiker och utrerade ateister som Dawkins underskattar berättelserna, i sitt nit att kritisera det ideologiska momentet som finns i många religioner. Vad vore kulturhistorien utan de fantastiska berättelserna i Bibeln, eller för den delen inom nordisk och grekisk mytologi, där själva gudaläran tämjts, men berättelserna lever kvar med oförminskad kraft. Kanske kommer något liknande alltmer att ske med Bibelns berättelser och med andra religiösa urkunder: de kanske också tämjs på samma vis.

Man kan genast notera att det varit ett smart marknadsföringstrick att låta påskina att de texter man skrivit är från en gudom, och att man alltså undfått dem genom gudomlig inspiration, eller genom att texterna helt enkelt överlämnats.

Nära sammanhängande med synen på religion som en samling berättelser vilka vi har svårt att leva utan är att betrakta den som modell för att kunna ta oss an andliga ting, existentiella frågor. För många handlar religionen om att överhuvudtaget finna en mening i livet.

Inom vetenskapen arbetar man ju mycket med modeller, som man antar på något vis har något att säga om naturen, antingen så att de verkligen speglar naturen eller så att de får oss att förutsäga framtiden bättre. I analogi med detta kan man kanske se på de religiösa berättelserna som just ett slags modeller, som hjälper oss i en ofta obegripligt ond värld och gör den hanterbar och förutsägbar.

Stephen Jay Gould har skrivit att om evolutionen på jorden gjordes om så skulle den se helt annorlunda ut; inget säger att vi människor skulle ha utvecklats. I själva verket vet vi inte om det är på det viset. Om vi upptäcker intelligent liv på andra planeter, rentav på apornas planet, så kanske dimmorna lättar. Men i själva verket kan det också förhålla sig tvärtom: intelligens förefaller nämligen vara en kolossalt viktig faktor för reproduktionen, se bara på människans nära nog oöverträffat snabba spridning.

En långsam ökning av åtminstone hjärnstorleken har skett från det att våra förfäder var apliknande, och dessa apor i sin tur hade större hjärnor än sina förfäder. Intelligensen är hög hos apor även idag, kan man tillägga. Man kan tänka sig ett scenario, där det är mest sannolikt att denna intelligens, som utvecklats genom naturligt urval, först vidareutvecklas ännu mer hos en varelse med händer där intelligensen kunde komma till omedelbar nytta. Våra förfäder fick ju upprättgående gång och händer som fungerade ungefär som våra, innan hjärnan började växa på allvar. I så fall skulle man kunna hävda att evolutionen är Guds bästa och kanske enda sätt att skapa människan! En sådan argumentation är svår att direkt motbevisa, men är samtidigt riskabel, nya fynd kan kullkasta alltihop, till exempel om det visar sig att dinosaurier på andra planeter blivit lika intelligenta som vi, eller mer. Gud kan ju inte gärna ha skapat både dinosaurier och människor till sin avbild.

Intelligens av vår typ och dignitet verkar bara ha utvecklats en gång. Eftersom neandertalarna kan ha varit minst lika intelligenta än vi och faktiskt hade större hjärnor så bör en fullt utvecklad intelligens ha funnits hos våra gemensamma förfäder för låt oss säga 600 000–700 000 år sedan. Tidigare teorier att vår mänskliga intelligens uppkommit genom ett snabbt språng för 50 000 år sedan stämmer inte med aktuella vetenskapliga fynd.

Man kan alltså vara samtidigt vara vetenskapligt orienterad samt anhängare av evolutionsteorin och mystiker, panteist. Att tro på en dold Gud är också ett rimligt alternativ, då kan berättelserna i religionen och symbolismen blomma fritt. Mirakel kan vara något som sker i våra hjärtan. Däremot får man större problem om man är bokstavstroende, och följer de religiösa ideologerna och ideologierna. De religiösa urkunderna behöver man tänka sig som naturvetenskap och världsförklaring för sin tid, när de skrevs ner, men numera behöver de förstås symboliskt. Frågor som handlar om Guds existens har inte vetenskapen i allmänhet eller evolutionsteorin i synnerhet något svar på.