En av livets mer lustfyllda sysselsättningar är att utpeka de skyldiga till ovälkomna händelser, särskilt om man lyckas hitta någon att skylla på som ingen annan tidigare har misstänkt. Inget kan bättre bevisa ens egna förtjänster; och samtalen människor emellan skulle förmodligen minska med åtminstone hälften om uttryck för skuld bannlystes. Medan alla hävdar att sökandet efter den skyldige syftar till förbättringar och förhindrande av en upprepning, lär en uppriktig självrannsakan säga oss något annat.

Den aktuella ekonomiska krisen har därför framkallat en del välbehag, likaväl som en hel del obehag; vanligen inte hos samma människor. Det är de relativt trygga som hänger sig mest åt skuldbeläggandets lust; det finns ett slags bitter njutning i att begrunda världens ondska ur en trygg position.