Samhället har under historiens gång alltid övervakat människor. Men inte bara samhället i meningen statsapparaten. Även kyrkans män har hjälpt till. Till detta kommer en omfattande social kontroll. Ty grannar och familj har också ombesörjt övervakningen. Därtill kommer att folk i gemen alltid haft ett väl utvecklat sinne för nyfikenhet. I alla livets tider har folk tjuvlyssnat och smygtittat bakom gardinerna. Förr levde människorna nära varandra i byar och städer. Den sociala kontrollen blev därigenom rätt effektiv och inte sällan integritetskränkande. I takt med industrisamhällets framväxt har den sociala kontrollen försvagats. Människorna har blivit mer anonyma. Vi byter oftare bostad. Familjens betydelse har reducerats. Den nära gemenskapen på landet och i den lilla staden som fanns förr, finns inte längre. Kyrkan har spelat ut sin roll, i vart fall som övervakningsorgan. Den kontroll av medborgarna som allt tydligare framträder är den som staten själv utövar.

Tekniska hjälpmedel har effektiviserat kontrollen. Vi upplever ett dramatiskt teknikskifte. Storebror ser oss på ett sätt som tidigare aldrig varit möjligt. Övervakningen har närmast exploderat på senare år. Tekniken sätter idag inga gränser. Alla kan köpa billiga och djupt integritetskänsliga avlyssningsprogram, spionprogram och utrustning för trådlösa webbkameror. Med särskilda datorprogram, så kallad data mining, kan gigantiska datamängder från ett stort antal databaser sökas, sammanställas och granskas. Och det gör staterna. Ibland på goda grunder, ibland på högst tveksamma.

Integritet är en fri- och rättighet som garanteras genom bland annat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter liksom i Europakonventionen, EU-fördraget och EU-stadgan. Även regeringsformen ställer krav på upprätthållandet av integriteten av mer allmän karaktär. Den offentliga makten ska således utövas så att den enskildes privat- och familjeliv skyddas. För att avsteg från detta integritetsskydd ska få ske krävs att det finns ett behov, att åtgärden är effektiv och att den är proportionell. Men vad menar man då med integritet?

Det är svårt att finna en entydig och allmänt accepterad definition av integritetsbegreppet. Man kan definiera begreppet ur olika perspektiv. Således kan man definiera begreppet utifrån vad det är som ska skyddas, till exempel rätten till privatliv, skydd mot avlyssning och brytande av brevhemlighet med mera. Det är nog okontroversiellt att påstå att integritet ytterst handlar om rätten till en personlig sfär fredad från oönskat intrång, såväl fysiskt som psykiskt. Men denna definition är till sin karaktär rätt allmän. Man får konstatera att begreppets innebörd skiftar från tid till annan och mellan olika iakttagare. Synen på var integritetsskyddets gränser går påverkas av samhällsutvecklingen utifrån politiska, militära, etniska, kulturella, sociala, religiösa och tekniska förhållanden.

När personnumret infördes i Sverige 1947 föregicks detta inte av någon som helst debatt. Man uppfattade inte att uppgifterna var känsliga. Detta säger något om det svenska samhället. Det präglades redan då av en (över)tro på det goda samhället, möjligen som ett resultat av det framväxande välfärdssamhället, vars invånare undsluppit två världskrig. Detta förhållningssätt har därefter förstärkts under lång tid av socialdemokratiskt styre med en stark fackföreningsrörelse som lade grunden för en korporativistisk samhällssyn där beslutanderätten i många frågor överläts på fackföreningar, på Konsum och på andra företrädare för intressegrupper i samhället. Därtill kan läggas den under efterkrigstiden så framgångsrika Saltsjöbadsandan. Den gav oss mycken fred på arbetsmarknaden. I Sverige uppfattade vi samhället som välmenande och tryggt. Registreringen av medborgarna med hjälp av personnummer uppfattades inte såsom integritetskänslig.

Första gången som integritetsfrågan i vårt land på riktigt adresserades var vid den stora folk- och bostadsräkningen på 1970-talet. Integritetsdebatten den gången var som idag delvis teknikstyrd. Protesterna ledde till inrättandet av Datainspektionen 1973.

Såsom ovan noterats har den närmare begreppsbestämningen varit något diffus. Lagstiftaren har i allmänhet valt att tillskapa olika skyddsregler som uttrycker en avvägning mellan integritetsskyddet och andra i sig legitima skyddsintressen. Integritetsbegreppet blir därmed i huvudsak negativt bestämt. Och det kanske är klokt. Jag tror det är med integritetskränkningar som det är med elefanten. Den kan vara svår att beskriva, men när man ser en så känner man igen den. På samma sätt är det nog med den personliga integriteten.

Personlig integritet handlar om behovet av en fri zon på såväl det fysiska som det mer känslomässiga planet. Alla människor har ett behov av avskildhet, av ett eget rum, av diskretion. Det faller sig för de flesta naturligt att ha gardiner i sovrummet, dörrar till toaletten och att ens sjukjournaler inte är tillgängliga för alla.

Integritet är något man har i förhållande till andra människor. Integritet är därför nära förbundet med intimitet till skillnad från isolering. Integritet i meningen ”privacy” är grundvalen för mänsklig samvaro.

Det finns ett samband mellan maktlöshet och integritetskränkning. Det hävdade Anders R Olsson i sin skrift Vem är storebror? Myten om integriteten.

Vilka är då de vanligaste offren för integritetskränkningar. Det är tveklöst människor som inte har förmånen att kunna åtnjuta den där avskildheten eller den där nödvändiga respekten och diskretionen. Det handlar om människor som sitter i fängelse, som är sjuka, som uppbär samhällets särskilda stöd eller som av andra skäl befinner längst ner på den sociala trappan. Så har det nog länge varit. Men utvecklingen har lett till att offren för integritetskränkningarna nu innefattar alla samhällsmedborgare.

Men vad gör det då att vi utsätts för lite övervakning? Det gör mycket. Bland annat detta.

Den elektroniska övervakningen riskerar att leda till självcensur. Det påverkar i sin tur hela samhället med allvarliga konsekvenser för demokrati och mänskliga rättigheter. Det riskerar att leda till ett tyst samhälle där rädslan ersätter frisinnet. Ett samhälle där mötes- och yttrandefriheten beskärs och oliktänkande riskerar att inte få komma till tals.

All övervakning av människor riskerar dessutom att missbrukas och att påverka utanför den demokratiska kontrollen. Inte minst gäller detta sådan övervakning som statens säkerhetsorgan bedriver. Snowden-läckan har tveklöst medfört ökad transparens. Den indikerar vidden av de överträdelser som nationella säkerhetsorgan i föregivet samhällsintresse kan göra sig skyldiga till.

Nya medier i allmänhet och sociala medier i synnerhet anses av många medföra ett integritetshot. Denna uppfattning tycks vara särskilt utbredd bland kvinnor, äldre och lågutbildade. I en uppsats av André Jansson Integritetsrisker och nya medier analyseras resultaten i SOM-studien 2010 (enkät 3). Man ställde där frågan i vilken grad vissa företeelser inkräktade på den personliga integriteten. Resultatet visar att integritetsrisker upplevs olika i olika samhällsgrupper. Tydliga skillnader mellan män och kvinnor identifierades också. Män och yngre uppfattar till exempel offentlig kameraövervakning som medförande betydlig större risk än kvinnor. När det gäller utbildningsnivå och upplevd social position i samhället framkommer tydliga skillnader. Vidare tycks graden av riskupplevelse vara lägre ju längre högerut människor uppger sig befinna sig på den politiska skalan. Den politiska hemvisten är särskilt tydlig ifråga om elektroniska transaktioner och statsövervakning. Lågutbildade på vänsterskalan uttrycker störst oro och lägst oro känner högutbildade på högerskalan. Människor med humanistisk inriktning uttrycker generellt större oro än de som är tekniskt inriktade.

Ett rättssamhälle präglas inte enbart av rättssäkerhet, utan också av rättstrygghet. Det senare betyder att det åligger staten att skydda såväl sig själv som egna och andras medborgare mot övergrepp. I detta ligger en konflikt. Det handlar om balansen mellan olika legitima intressen. Brottsbekämpning och säkerhet å den ena sidan, samt rättssäkerhet och integritet å den andra.

Det är denna avvägning som måste göras proportionellt och eftertänksamt.

Ett problem med avvägningsanalysen är att ett i sig effektivt övervakningsinstrument kan användas utöver vad det legitima intresset motiverar. EU:s datalagringsdirektiv är ett sådant exempel. Det innebär att i princip alla uppgifter om hur och vilka enskilda och företag kommunicerar med varandra sparas i flera år. Detta utan att det föreligger minsta misstanke om brott. Vi har förvandlats till promenerande GPS-sändare, med möjlighet för staten att i det närmaste följa varje steg.

I Sverige har vi också infört regler om så kallad preventiv avlyssning – också för den öppna polisen. Sådan innebär omfattande möjligheter att använda hemliga tvångsmedel mot personer som ännu inte är misstänkta för något brott. Till detta kommer signalspaningen, som öppnar närmast obegränsade möjligheter att effektivt spana mot enskilda och grupper av enskilda.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Hotbilder skapar rädsla. Den i sin tur påverkar lagstiftaren och den svåra intresseavvägning som ny lagstiftning kräver. Lagstiftaren misslyckas ibland med avvägningen. Det har bland annat lett till åsidosättande av såväl mänskliga rättigheter som rättssäkerheten. Och det har ökat repressionen i samhället. Efter 11 september har devisen ”ändamålet helgar medlen” vunnit terräng och dessvärre blivit verklighet – inte bara inom på terrorområdet.

Genom detta riskerar tvångsåtgärder att frikopplas från lagen. Ytterst kan det leda till att legalitetsprincipen överges. Om staten vidtar tvångsåtgärder mot grupper istället för mot individer baserade på ett riskbeteende kan detta betyda avstående från engagemang i politiska organisationer, i religiösa samfund eller i ideella organisationer i allmänhet. Det kan kanske också innebära ökad effektivitet. Men när är avvägningen rimlig?

Ett ökat användande av tvångsmedel kan leda till minskat förtroende för polis och åklagare. På sikt undermineras tilltron till rättsstatens grundläggande värderingar, till rättssäkerheten och till de demokratiska institutionerna. Balansen stat–individ förskjuts, till individens nackdel.

En rättsstat kännetecknas av att den enskilde åtnjuter skydd mot statens maktutövning. Rättssäkerheten avser bland annat att systematiskt skydda mänskliga rättigheter. Personlig integritet är en sådan rättighet. Intrång i dessa rättigheter kräver att det sker genom lag, att de är nödvändiga, att ett behov finns, att de kommer bli effektiva och slutligen att de är proportionella. Den senaste tidens händelser har inte talat för att västvärlden avser att värna om den personliga integriteten. Säkerhetsintresset och brottsbekämpningsintresset har tagit över.

Ett rättspolitiskt manifest hade varit önskvärt och lämpligt inom ramen för den nu instundande valkampanjen. Däri hade man kunnat slå fast några grundbultar vad gäller Sveriges hållning till rättssäkerhet, medborgarnas integritet och mänskliga rättigheter. Någon kanske tycker att det önskemålet är att slå in öppna dörrar. Utvecklingen under senare år jävar det påståendet. Med eftertryck.

Anne Ramberg är generalsekreterare i Advokatsamfundet