Apples alltiallo Siri, döpt efter den norska upphovsmannens dotter, har uppdaterats några gånger sedan hon föddes år 2011, och ger ett klokare svar än de flesta när jag frågar henne om meningen med livet: ”Försök att vara snäll, ät inte fet mat, läs en god bok då och då, ta promenader och lev i fred och harmoni med människor av alla trosföreställningar och länder.”

Andra gången jag frågar surnar hon till och svarar bara: ”42.” Om man frågar Siri något riktigt viktigt, som var jag har förlagt bilnycklarna, får man snabbt svaret: ”Vill du att jag letar på internet åt dig”, vilket tycks vara hennes sätt att säga att hon minsann inte nedlåter sig till vilka trivialiteter som helst.

Siri är snart historia. Robert Pearlstein från Stanford Research Institute visar mig nästa generations personliga assistenter, som snart byggs in i nya bilar. När jag klagar för den om oljud från bilens framhjul så ställer den följdfrågor och förklarar vad det oftast beror på och vad jag borde kolla. Assistenten lär sig allt eftersom, både om min bil och av erfarenheter från andra med samma bil, världen runt.

En annan assistent är Amelia, som det amerikanska bolaget IPsoft utvecklat under det senaste decenniet. Hon har viss förmåga att förstå meningar, kan själv tänka ut och ställa följdfrågor, och uttrycka sig på ett mänskligt sätt. Amelia lär sig av sina kolleger. På Amelias första jobb i ett stort medieföretag kunde hon i början enbart besvara ett fåtal frågor, men efter två månader fick hon två av tre frågor rätt.

Ibm:s chef för kognitiva system, Dharmendra Modha, hävdar i en intervju i TechnNewsWorld att utvecklingen inom kognitiva system går långt utöver artificiell intelligens och datorinteraktion som vi känner till den idag. Den utforskar vår uppfattning, minne, uppmärksamhet, språk, intelligens och medvetande.

Steget från assistenten till en personlig Vän är inte långt. Med de framsteg Modha ställer i utsikt gör Vännerna sitt intåg före år 2020. Tänk dig alltså att du kommer hem om fem år och möts av en välmodulerad röst: ”Jag har sett från dina e-mejl att du har haft en riktigt jobbig dag. Sätt dig här i fåtöljen så skall jag massera dina axlar. Jag känner att du har lite förhöjd temperatur. Kanske en förkylning på gång? Vad tycker du förresten om nya regeringen?”

Allt mycket behagligt, och svårt att värja sig emot. Någon kanske inte tror att människor tyr sig till Vännerna. Det gick dock lätt att försaka några timmars socialt umgänge om dagen med riktiga människor för att se på dumburken. Där syns visserligen riktiga människor, men ofta i inövade robotliknande framträdanden.

Nu kommer det besvärliga. Våra personliga vänner kommer nämligen inte att fungera särskilt väl om de inte är uppkopplade. De behöver en plattform varifrån mjukvaran uppdateras, skyddas mot virus och som prioriterar i det dagliga informationsflödet. Lika lätt som Facebook låter några annonser slinka med i nyhetsflödet, eller Google prioriterar sökningar till dem som betalar, så kommer också Vännen att föreslå en pensionsrådgivning eller upplysa om det senaste bantningsrådet. Inget särskilt hotfullt i detta. I själva verket gör ju Vännen inget annat än vilken bekantskap som helst. Människor påverkar varandra.

Men robot-Vännen gör det lite intressantare än dina nära av kött och blod. Den vet allt om dig, dina vanor, dina hälsoproblem, dina fäblesser. När den föreslår något så är det vad du vill, men kanske ännu inte visste att du ville. Google har nyss patenterat en sådan online-robot. Du väljer personlighet, sedan engagerar sig den i dig baserat på allt som Google vet om dig, på dina ansiktsuttryck och berättelser. Du kan till exempel välja Barack Obama som lunkar efter dig och dryftar världspolitik med dig.

Robotvännen rapporterar självfallet allt om dig tillbaka till hemmaplattformen. Det är en förutsättning för att den skall kunna fungera väl. Även för staten blir inrapporteringen ett instrument. Redan idag har till exempel läkare skyldighet enligt lagen om vård av missbrukare (LVM) att rapportera missbrukare som kan skada sin hälsa eller andras, och som sedan tämligen omgående, och även utan domstolsprövning, kan tas in för tvångsvård. Självfallet kommer lagstiftaren kräva att Vännen också rapportera ifall du ägnar dig åt överdrivet missbruk.

Att Vännen har dubbla lojaliteter vet du självfallet. Men Vännen är ju faktiskt oerhört trevlig och praktisk att ha. Hur skall man klara sig utan? Förresten har människor i en miljon år levt i små stamgemenskaper där ingen kunnat ha någon hemlighet. Det är säkert lätt att åter vänja sig vid.

Även på jobbet har du en oersättlig personlig assistent. Den förser dig med all information och det senaste skvallret. ”Jag har undersökt, fem av dina kolleger anser att ditt förslag inte fungerar utan behöver omarbetas.” Arbetsgivaren programmerar assistenten i enlighet med företagsstrategin. Självfallet återrapporterar assistenten till arbetsgivaren hur din dagsform är. Det är till för att skydda dig – en arbetsmiljöfråga.

Även där kommer staten att lägga sig i. I september 2014 antog EU till exempel direktivet om ”icke-finansiell rapportering”. Nu skall det införlivas i svensk lagstiftning. Runt 2 000 svenska företag skall mycket utförligt beskriva hur de hanterar olika hållbarhetsrisker. Självklart måste då företagens personliga jobbassistenter hålla koll på din hållbarhetsentusiasm och återrapportera.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

I diktaturer kommer de nya möjligheterna att övervaka och påverka människors åsikter säkert att utnyttjas hänsynslöst. Men lugubra framtidsvisioner som Karin Boyes Kallocain eller Aldous Huxleys Du sköna nya värld har ändå missat något väsentligt. Vi blir inte tvingade av onda övervakare, utan vi förförs av våra oemotståndligt trevliga och uppmärksamma Vänner.

I demokratier kommer integritetsfrågan att stötas och blötas, men i slutändan ändå mycket svår att lösa. Det är ju en mänsklig rättighet att fylla sin Vän med en ideologi, säg från LO eller Sverigedemokraterna, precis som man idag får fylla sin dator med innehåll. Vännernas åsiktspåverkan är inte väsensskild från hur människor påverkar varandra. Historiens slagfält är kantade av benknotor från människor som övertygat varandra om de mest bisarra trosföreställningar.

Därför kan företag som någorlunda politiskt korrekt och neutralt, men kommersiellt, fyller Vännen med innehåll komma att ses som något av en räddningsplanka, som lockar människor med intressanta personligheter, bort från alltför ensidig trångsynthet.

En förtröstansfull tanke är att robotarna också kan hjälpa nyfikna människor att utsätta sig för en mångfald av olika ideologier. Har man tröttnat på Barack Obamas orerande, så byter man Vännens personlighet till Margaret Thatcher, eller varför inte Boris Johnson?