I en av Aldous Huxleys noveller finns en ung kvinna som uppmuntrats att för sin bildnings skull läsa Edward Gibbons The History of the Decline and Fall of the Roman Empire. Hennes far har räckt över den första av de elva volymerna och hon har föregående dag lyckats avverka hela hundratrettiotre sidor. Hon börjar läsa men stannar efter två sidor: ”Hon tittade på mängden sidor som återstod att läsa. Och detta var bara första volymen. Gibbons massa hade inte märkbart minskat genom hennes första tugga.”

Var och en som försökt läsa Gibbon från pärm till pärm, volym för volym – i min utgåva är de åtta – känner igen reaktionen. Klokare är i själva verket att läsa Gibbon ett stycke här och ett stycke där, ibland om kejsar Hadrianus, ibland om islams uppkomst,...