Det är en monumental målning. En grupp män i varierande ålder – slitna, smutsiga, utmattade – drar med stor möda en pråm uppför floden Volga. Det är ett arbete för djur: första gången jag såg bilden tänkte jag att det borde ha varit hästar, stora, kraftiga arbetshästar, inte människor. Det är en het dag, solen bränner männens ansikten, sanden i förgrunden gör att det ser ut som att de släpar sig fram genom en öken. Deras trötthet är påtaglig. Varje steg känns som hundra, som tusen. Har man en gång sett Ilja Repins Pråmdragare vid Volga glömmer man den inte.

Sankt Petersburg, 1870. Som så mång agånger förr (och senare) i historien sluter sig en grupp unga män samman för ett gemensamt mål. I tsarriket Ryssland är den autonoma konsten deras dröm: en konst som st&...