MED DEN FRANSKA akademismens gradvisa nedsänkning i glömskan är det svårt att tänka sig ett artonhundratal som dominerades av den, där den var uppskattad och hade stort inflytande över europeiskt konstliv. Sedan länge är de akademiska målarna nedvärderade eftersom de underförstått var bakåtsträvande och således har blivit den bekväma historieskrivningens skuggparti som omger ljuset: den nya konstens födelse.

I mycket är denna idé ren fiktion. Det fanns aldrig något homogent franskt konstliv där alla konstnärer var tvungna att stöpas i samma form före modernismens inträde, och det inflytande som akademier och andra institutioner hade över konsten vid denna tid försvann inte senare. Vad som istället hände var att de nya idealen som slog igenom förpassade det äldre måleriet till histo...