Det vore fel att säga att scenen är ironisk. Men den signalerar ett ”trots allt”. Fram till dess har Moodysson gett oss en ganska förfärlig bild av den egoism och småaktighet som dolde sig bakom 1970-talets retorik om kärlek och gemenskap. Nu vänder han och påminner oss om att gemenskap ändå är värt att sträva efter.

Idag är det viktigare än det någonsin var på 1970-talet (som på många sätt var tämligen individualistiskt) att vara ”tillsammans”. När arbetsgivare tillfrågas om vad de vill att studenter ska lära sig på universitetet kommer ’”förmågan att samarbeta” före alla krav på faktiska kunskaper. I den digitala världen är samarbete ett närmast religiöst begrepp: människor som sitter ensamma framför sin dator skapar tillsamma...