Våren 1939, några månader före andra världskrigets utbrott, slog den svenska paviljongen upp sina portar vid världsutställningen i New York. Hänförda gäster – amerikansk press hyllade paviljongen som en symbol för mänsklig civilisation – kunde smaka på inlagd sill från ett roterande smörgåsbord och betrakta en flera meter hög dalahäst. Men de möttes också av ett stort porträtt av Per Albin Hansson, Sveriges socialdemokratiske statsminister, och en hälsning från mannen som hade erövrat folkhemmet från högern och fyllt det med ett progressivt innehåll:

Besökaren finner ett land där olika samhällsgrupper samarbeta till fortsatta sociala framsteg för att göra det demokratiska idealet till en realitet så att Sverige i fred och frihet kan bli till ett verkligt national...