För första gången hör jag nu talas om, exempelvis, den pakistanske landsfadern Mohammad Ali Jinnahs syster, Fatima Jinnah, som kallades för ”republikens moder” och som var broderns närmaste rådgivare.

Fatima var utbildad till tandläkare i en tid då få kvinnor var yrkesverksamma. Som yngst i syskonskaran flyttade hon efter sin unge makes död in till brodern, lade ned tandläkarmottagningen och blev sin brors högra hand. Fatima närvarade vid alla dennes politiska framträdanden tills han, som Pakistans förste guvernör, gick bort 1948, ett år efter britternas utträde ur Indien. Långt senare ställde Fatima upp i det riggade presidentvalet 1965 och förlorade med snäv marginal mot militärchefen Ayub Khan, som hon rätt ut kallade för diktator.

Jag kan inte låta bli att undra hur ett kvinnligt ledarskap...