Vid lunchtid dagen efter det amerikanska presidentvalet damp det ner ett mejl. Det inleddes med ”Hi Fredrik”. Då mitt förnamn var rättstavat i ett mejl på engelska kunde jag lugnt utgå från att meddelandet sannolikt var maskin­genererat. Känslan påminde om det familjära och särtryckta ”Bäste Fredrik Harald” i direktbrev i en tidigare mer fysisk DAFA SPAR-era.

Avsändaren den här gången var i alla fall Katharine Viner, sedan 2015 chefredaktör på den brittiska dagstidningen The Guardian. Jag är prenumerant på tidningens nyhetsbrev och har likartade, mer eller mindre personliga elektroniska relationer med flera chefredaktörer på både svenska och internationella dagstidningar.

Senaste gången Viner hörde av sig var det under rubriken ”A critical moment for democracy”. Den här gången stod det ”It all starts now” och rubriken för själva nyhetsbrevet var ”How we’ll stand up to four more years of Donald Trump”. Eventuella tvivel om behovet undanröjdes redan i förs­ta meningen: ”Vi har bevittnat en extraordinär och förödande händelse i amerikansk historia.”

Trumps attacker på medierna, vårdslöshet och direkta eller illa dolda hot mot journalister är djupt obehagliga. Att journalister och mediechefer har modet och resurserna att ignorera dessa är viktigt. Risken för självcensur ska inte underskattas.

Viner ger också Washington Post ett lätt anonymiserat nålstick för att tidningen för första gången på 36 år avstod från att uttala sitt stöd för någon av presidentkandidaterna. Hon mer än antyder att Posts beslut beror på att ägaren Jeff Bezos är rädd för Donald Trump: ”Det (att stå upp mot hoten mot journalistiken) kommer att kräva rapportering som inte kan påverkas av en ägare och miljardär som är vettskrämd inför vedergällning från en mobbare i Vita huset.”

Washington Posts ledning har lamt försvarat sitt beslut med att man går tillbaka till den ordning som rådde före 1976. Och häller en del vatten på Viners kvarn när man förklarar att beslutet att då stödja Jimmy Carter mot Gerald Ford hade ”förståeliga skäl”. Viner är nog inte ensam om att tycka att sådana skäl inte var allt för långsökta 2022.

Enligt Viner kommer en andra Trumpperiod få ”dramatiska implikationer för krigen i ­Ukraina och Mellanöstern, den amerikanska demokratins hälsa, reproduktiva rättigheter, ojämlikhet och, kanske viktigast av allt, framtiden för vår gemensamma miljö.”

The Guardian kommer därför ”fördubbla våra ansträngningar att hålla den tillträdande presidenten och de som omger honom ansvariga (to account)”. Vi uppmanas donera pengar. Inte för att hålla oss bättre informerade om vad som händer i USA, utan för att The Guardian lovar att hålla USA:s president ansvarig för sina handlingar.

Det finns goda skäl att vara utomordentligt orolig för vad som kommer att hända i världspolitiken. Men är det en oro som en dagstidning ska ge uttryck för? I ambitionerna för sitt redaktionella arbete?

En av de främsta uppgifterna för en tidningsledning och för en tidningsägare är att försvara integriteten hos journalister och reportrar. Problemet är när uppgiften flyttas från att vara bevakande och rapporterande, till att bli missionerande. När man deklarerar att man har en uppgift som är större än den egna kärnverksamheten.

Just Washington Post antog 2017 för första gången i tidningens hi­storia en slogan: ”Democracy dies in darkness”. New York Times chefredaktör menade att det lät som titeln på en Batmanfilm. Sex år senare antog Dagens Nyheter å sin sida sloganen: ”För en upplyst värld”.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Det är tecken i tiden. Att man gör resultatet av en fungerande verksamhet till fokus för själva verksamheten. Det är en återvändsgränd.

Det finns ingen garanti för lycka i livet, men vägen tycks gå över att leva ett fullt, balanserat och bra liv. Företag uppnår lönsamhet genom att göra bra saker och hela tiden bli bättre. Skolor fostrar barn och ungdomar till starka samhällsmedborgare genom kunskapsförmedling och krav på allmän hyfs. Lycka, harmoni, aktieägarvärde, trygghet, upplysning är alla resultatet av att verksamheter fungerar bra, inte av att man bestämt sig för att bli lycklig, harmonisk eller lönsam.

Detta gäller även tidningar. Demokrati och upplysning följer av god och framgångsrik nyhetsrapportering. Inte av högstämda deklarationer om den egna omistligheten. Eller av att man definierar sin roll gentemot olika politiska agendor.

Reuters hade för länge sedan sloganen. ”The truth. Deal with it.” Det borde räcka långt. Också i rapporteringen kring Donald Trump.