Syftet var att dämpa oro och ångest, men inte minst att bota psykisk sjukdom. En biverkning var avtrubbning, det vill säga apati, och ingreppet sågs som särskilt riskabelt för konstnärligt kreativa och intellektuella själar, då det kunde leda till grava personlighetsförändringar.

Ser man historiskt är det i första hand kvinnor som är kandidater för lobotomi – de är kraftigt överrepresenterade. Det motiverades bland annat med att kvinnor var mer ”beteendestörda” än män. Beteendestörningen kunde ta sig uttryck i att kvinnor fick ångest och depressioner, som en reaktion mot en trång kvinno- och hemmafruroll. Lobotomi var dessutom vanligare i vad som ansågs vara de lägre samhällsklasserna och en del äkta män kunde beskriva det som att deras hustrur blivit ”förbättrade” efte...