Genom ett antal deklarationer från Unesco och andra internationella organisationer har en doktrin utvecklats rörande ägandet av många former av kulturell egendom. Den säger, formulerad i enklast möjliga termer, att kulturell egendom ska betraktas som ifrågavarande kulturs egendom. Om du tillhör denna kultur är sådana verk, kort och gott, ditt kulturella arvegods. Annars inte.

En del av det som gör denna storslagna fras så kraftfull, misstänker jag, är att den på ett förvirrande sätt blandar samman de två primära användningarna av ”kultur”, detta förvirrande ord. Å ena sidan syftar kulturellt arvegods på kulturella artefakter: konstverk, religiösa reliker, manuskript, hantverk, musikinstrument och liknande. Här är ”kultur” allt som människor gör och förlänar betydelse genom utövandet av sin ...