Åtskilligt forskningsarbete har krävts för att nå denna förståelse. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att göra experiment och observationer som varit otänkbara tidigare. De stora partikelacceleratorerna för undersökningar av atomkärnans beståndsdelar är ett exempel, finstämda lasrar för precisionsexperiment med enstaka atomer och elektroner ett annat. Ett tredje är astronomiska instrument ombord på konstgjorda satelliter. Och det finns många fler.

Denna teknikdrivna – och teknikdrivande – utveckling har gått hand i hand med lika drivande och revolutionerande framsteg i den grundläggande begreppsapparaten, i de teorier som forskarna använder för att tolka och förstå innebörden i de experimentella resultaten. En helt ny världsbild, helt nya föreställningar om hur naturen ser ut ...