Till sin första biograf, Andrew Field, skrev den ryskamerikanske författaren Vladimir Nabokov (1899–1977): ”I exist only as a writer, Andrew.” Efter skandalsuccén med romanen Lolita (1955) kunde den dittills alltid lika ekonomiskt pressade exilskriftställaren äntligen börja ställa krav på en bransch som annars behandlar författarna som utbytbara innehållsproducenter. Han inledde ett konsekvent arbete med sin offentliga persona av ett sällan skådat, självmytologiserande...