I den antika litteraturen beskrivs ibland sjöfarten som en överträdelse av de gränser som har satts av gudarna, ett gammalt tabu som då sedan länge hade brutits. Genom sin teknik hade människan bemästrat ett främmande element och sammanbundit de länder som tidigare hade skilts åt av vattnet. Och då man är ombord på en båt, guppande på ett element som inte är ens eget och som endast motvilligt tycks vilja bära en, är det lätt att förstå upphovet till denna känsla. Kanske baseras något av laddningen kring flyget idag – den särskilda rädsla vissa kan känna inför att flyga och debatterna om dess miljöpåverkan – på en liknande känsla av att man gör något onaturligt, att man har överskridit en gräns.

När Samuel Taylor Coleridge skrev sin ballad om en gam...