Precis före jul för två år sedan kom ett dramatiskt besked från Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen: staten tänkte köpa tillbaka en militärbas den lagt ned och sålt två år tidigare. Anledningen till att staten sålt basen var förstås att den inte längre behövdes – men nu infann sig en kinesisk investerare som ville köpa basen av den nye ägaren. Det vore ändå inte så bra, bestämde regeringen och köpte tillbaka basen. Isolerade, fattiga Grönland har blivit en högintressant region. Det har stora konsekvenser för både grönlänningarna och oss andra.

I generationer var Grönland ett – om man får tillåta sig att parafrasera Neville Chamberlain – fjärran område om vilket vi visste föga. Närmare bestämt: vi visste att området var världens största ö, beboddes av inuiter och regerades av Danmark. Vi visste också att ön i Arktis till största delen var täckt av is, och att inuiterna delade ön med renar, isbjörnar och arktiska rävar. Vissa av oss visste också att ön hade stora outgrävda skatter: diamanter, koppar, järn, uran. Det var dock närmast irrelevant, eftersom det arktiska klimatet gjorde all affärsverksamhet – inklusive bergsbruk – så komplicerat att det inte var värt mödan. Grönland fick fortsätta att vara en lite bortglömd region som överlevde genom storskaligt finansiellt understöd från danska staten.

Men så kom klimatförändringarna. Grönlands istäcke krymper. Det gör det lättare att leva på ön, för att inte nämna att bedriva bergsbruk och annan affärsverksamhet. (På senaste tiden har många thailändare och filippiner flyttat till Grönland; de utgör nu de största inflyttningsgrupperna efter Island.) Och genom att isen smälter har hela Arktis blivit intressant – särskilt eftersom havsbotten har enorma mängder olja och gas. Ryssland har återupprättat flera gamla sovjetiska militärbaser i sina arktiska provinser. Dessutom utgår både Ryssland och Kina från att isen kommer att smälta så mycket att transportfartyg utan större problem kan färdas längs den så kallade nordöstra passagen från Asien till Europa. China Ocean Shipping Company, som ägs av kinesiska staten, har inte mindre än 1 110 transportfartyg som ledningen hoppas kunna använda på den arktiska rutten, och Kina planerar till och med att införliva den i sitt enorma Belt and Road-initiativ.

En annan stor förändring har också inträffat på Grönland: sedan 2009 har ön nästan fullständigt självstyre och bestämmer om allt utom utrikespolitik och försvar. De stigande temperaturerna gör ön själv naturligtvis än mer intressant.

– Grönland, som har många viktiga tillgångar, var strategiskt redan under kalla kriget, men självstyret 2009 i kombination med det ökande intresset för Arktis har helt förändrat situationen, säger den Reykjavikbaserade konsulten Damien Degeorges, som specialiserar sig på Grönland och Island.

Plötsligt är Grönland i händelsernas mitt.

Att vara i händelsernas mitt betyder att danska staten köper tillbaka en militärbas som den lade ned för inte så länge sedan för att undvika att den kommer i kinesisk ägo. Och Kina är plötsligt allomstädes närvarande på ön.

– Grönlands läge och dess resurser gör kinesiska företag intresserade av Grönland, förklarar Degeorges och tillägger:

– Det faktum att man kan kontrollera Grönlands ekonomi med relativt få investeringar inom till exempel resurser eller infrastrukturer kan göra det till en säkerhetsrisk.

Grönlands befolkning består av 58 000 personer, vilket gör det till Europas mest glesbebodda område. Grönlänningarna har också lägre utbildningsnivå än de flesta andra européer: endast 6 procent har universitetsexamen.

Att Kina är mycket engagerat i Grönland ser man redan i Reykjavik. Trots att Kina och Island inte har vidare täta förbindelser är den kinesiska ambassaden i Reykjavik en stor och imponerande byggnad med tillhörande personal – av den enkla anledning att Reykjavik är den huvudstad som ligger närmast Grönland. Och det kommuniststyrda Kina har med kapitalismens hjälp snabbt etablerat sig i den självstyrande regionen. För två år sedan köpte företaget Shenghe Resources 12,5 procent av Greenland Minerals and Energi, som bryter uranium och zink. Hongkongbaserade General Nice äger redan rättigheterna till en järngruva på Grönland – och försökte förra året köpa en före detta amerikansk flottbas där.

– Kinas huvudsakliga intresse i Arktis är tillgången på naturresurser så att det kan tillfredsställa behoven bland sin snabbt växande medelklass. Det är ungefär samma strategi som i Afrika och Sydamerika: där USA är frånvarande eller ger sig av flyttar Kina in. På detta sätt har Kina ökat sitt ekonomiska och diplomatiska inflytande på Island och Grönland, noterar amiralen Nils Christian Wang, som till i våras var kommendant för Danmarks Fœrsvarsakademi.

Frågan är förstås: Är Kinas uppmärksamhet och investeringar en positiv utveckling? Det var den grönländske premiärministern Kuupik Kleists inställning när de kinesiska investeringarna började komma igång för några år sedan. ”Asiater är mer blygsamma. De visar inte den mästarmentalitet vi ser hos västerlänningar”, sade han. Men Claus Hjort Fredriksen – som idag är Danmarks försvarsminister – var vid samma tidpunkt bekymrad. ”Grönland kan komma att bli ett bihang till Kina”, sade han. Degeorges håller med Fredriksen:

– Kinesernas växande intresse av Grönland har blivit ett problem.

Även sådana som inte störs av tanken på Grönland som bihang till Kina har börjat oroa sig över utvecklingen. Det går nämligen att spå framtiden genom att se på hur det gått för andra länder som fått stora kinesiska investeringar. De har ofta upptäckt att investeringarna kan vara till mer bekymmer än glädje. I vintras tvingades Sri Lanka, som inte kunde betala tillbaka sina skulder till statliga kinesiska bolag, helt enkelt att skänka en viktig hamn till Kina. Liknande scenarier kan hända på Grönland.

Det vore problematiskt inte bara för grönlänningarna själva utan för Danmark och resten av Nato.

– Kinas investeringar på Grönland är inte ett omedelbart operationellt problem, men på längre sikt kan Kinas växande kontroll av den begränsade infrastrukturen i Arktis bli en militär utmaning, säger Wang.

Faktum är att Grönland är angelägnare som militärområde än moderstaten Danmark.

– Grönland är strategiskt mycket viktigt för både Danmark och USA och har varit det ända sedan kalla krigets början. Under kalla kriget betraktades Grönland som en väsentlig del av USA:s säkerhetssfär och idag är Early Warning Radar på Thule flygbas en viktig del av USA:s globala missilförsvar, påpekar Wang.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Degeorges tillägger:

– Tillsammans med Island är Grönland epicentrum för en strategisk tävling mellan USA och Kina. Och Grönland får inte bli en säkerhetsrisk för hela Arktis.

Eller Nato.

Just detta är utmaningen för Grönland och kanske ännu mer för Danmark, som ju ansvarar för försvaret: Grönland är strategiskt viktigt och måste därför försvaras. Och fast det numera erbjuder en del kommersiella möjligheter är de inte så många att mängder av investerare flockas dit. Självstyret betyder också att Köpenhamn har mindre anledning att hålla grönlänningarna under armarna med stora bidrag. Därför är Kina så viktigt, men i likhet med många av de utvecklingsländer där kinesiska företag hittills investerat saknar Grönland en stor och erfaren tjänstemannakår som skulle kunna klara en kraftmätning med de kinesiska bolagen. Det förklarar varför statsminister Rasmussen tidigare i år såg sig tvungen att på det skarpaste avråda grönlänningarna från att låta en kinesisk investerare bygga en flygplats.

Och till skillnad från Kina kan USA – eller europeiska regeringar – inte be bolag att investera i Grönland eller något annat område. Företag i renodlade marknadsekonomier investerar bara där de ser kommersiell potential; de går inte statens ärenden.

Grönlands regering försöker nu, med finansiellt stöd från EU, att höja utbildningsnivån. Inom några år kommer Grönland förhoppningsvis att ha fler unga invånare som vill starta eget. Efter ytterligare några år har man förhoppningsvis en starkare byråkratkår. Detta är det andra dilemmat: Fokus på Arktis, och konkurrensen kring vem som ska dominera regionen, händer redan nu. Grönland, denna väldiga men tunnbebodda ö, riskerar att bli statist i sitt eget öde – just som det kom en unik möjlighet att vinna på sitt isolerade läge.