Uppror, tradition, historik och politik. Allt ryms inom tartan, världens mest mytomspunna tyg och mönster. De skotska rutornas samhällsväv är tät och komplex; trådarna når runt stora delar av jordklotet. Kungligheter, adel, politiker, punkare och rockstjärnor – alla fascineras de av tartan.

– Tartan är både det mest radikala och det mest traditionella tyg som finns, säger Jonathan Faiers, författare till boken Tartan. Till vardags undervisar han i mode och textil vid Winchester School of Art vid University of Southampton.

– Inget annat tyg och mönster besitter den symbolik som tartan gör.

Tartan får rebellhjärtan att slå lite extra. Det ryms mycket motstånd i tartan, både historiskt och i modern tid. De brittiska punkarna tog snabbt till sig mönster som förknippades med kungahuset och överklassen, mycket tack vare modeskaparen Vivienne Westwood och hennes dåvarande make Malcolm Mclaren – skapare av och manager för Sex Pistols. Tartans spridning berodde också på att det var lätt att få tag i gratis eller billigt. Vindar och källare letades igenom, second hand-butiker blev guldgruvor. Med en kilt eller ett annat tartanplagg, en sax och några säkerhetsnålar var det lätt att få till den rätta punklooken.

– Det passade dessutom perfekt in på punkens ”gör-det-själv”-budskap, säger Faiers.

det dröjde inte länge förrän det fanns lågpriskopior av Westwoods tartanplagg som började säljas i hennes och McLarens legendariska butik Sex på King’s Road i London i mitten av 1970-talet.

Den prisbelönta skotska deckarförfattaren Denise Mina var punkare i sin ungdom. Hon talar entusiastiskt om den tartanklänning som hon fyndade för ett par pund på Top Shop i London i sina tonår.

– Jag hittade den i en second hand-butik och älskar den. Den faller fantastiskt. Det är bara ullkvaliteten i äkta tartan som kan få ett plagg att falla så vackert.

Denise Mina bryr sig inte om vilket släktmönster hon bär och hon har inte heller någon politisk agenda med den tartan hon bär.

– Jag älskar tartan för att jag är ex-punkare. Jag är inte nationalist. Vi behöver öppna gränser länder emellan istället för att skapa fler, säger Mina som i förra årets omröstning om självstyre för Skottland röstade ja till att skottarna ska fortsätta att vara en del av Storbritannien. Så blev det också, med knapp marginal.

tartan som protestsymbol var emellertid inget nytt fenomen. 1700-talets unga jakobiter i Skottland och England bar stolt och uppkäftigt sina rutor.

– I protest mot etablissemanget klädde de sig i tartan, säger Jonathan Faiers och berättar hur en skotsk turist vid ett besök i den glamorösa engelska staden Bath 1748 noterade att många unga var klädda i ”plaid” – ett rektangulärt tartanmönstrat stycke ulltyg som fästs med bälte i midjan och som draperas och fästs på vänster axel – för att trotsa regeringen.

– De var de allra första punkarna.

året efter det berömda slaget vid Culloden 1746 då Bonnie Prince Charlies tartanklädda armé förlorade mot engelske Cumberlands armé förbjöds tartan. Militären i Skottland fick fortfarande använda sig av mönstret men för folket blev det olagligt. Den som bröt mot förbudet fick sex månaders fängelse. Förtrycket av skottarna ledde till att tartan nu blev populärt i England bland dem som kämpade för jakobiternas förlorade sak. Jakobiterna strävade på 1600-talet efter att återinföra släkten Stuart på Englands och Skottlands tron.

I samma veva förbjöds skottarnas språk – eller dialekt, beroende på vem du frågar – ”scots”. Skottlands nationalskald Robert Burns (1759–1796) fortsatte att skriva på ”scots”. ”Rabbie”, som skottarna ofta kallar sin store poet, var anhängare av franska revolutionen och motståndare till kalvinismen och den rådande samhällsordningen. Han bar också tartan, företrädesvis en svartvitrutig plaid över axlarna. Mönstret kallas för ”The Shepherd Tartan” och lär vara den äldsta och mest primitiva av Skottlands tartaner. Den vävdes av ullen från vita och svarta får.

År 1782 blev det åter tillåtet att bära tartan. Motståndarna och klanerna i höglandet ansågs inte längre utgöra någon fara för kungariket. Snart skulle det rutiga tygets status ändras radikalt. En ny epok var på ingång.

Romantikens vindar över Europa skulle komma att ge det av engelsmännen så bespottade tyget och mönstret en hög status. Skottland var tongivande under den romantiska eran och det bidrog till att bilden av det skotska höglandet ändrades. En av de främsta hjärnorna bakom tartans renässans i romantisk tappning var författaren Walter Scott (1771–1832). I romaner som Waverley och Rob Roy skapade han en förhärligande bild av det skotska höglandet. Scott var även ”arkitekten” bakom Georg IV:s berömda ridtur in i Edinburgh 1822. Konungen red in i den skotska huvudstaden i full tartanmundering – som vore han en återfödd Bonnie Prince Charlie. Allt för att få de motsträviga bland skottarna på sin sida. Tartan är skotskt men det där med klantillhörighet och särskilda mönster är det inte:

– Många tror att familjer är kopplade till olika tartan sedan urminnes tider. Det är en kommersiell myt. Tartan förknippad med olika ätter är något engelsmännen hittade på, säger Jonathan Faiers.

Förespråkarna för ett självständigt Skottland vill ta tillbaka tartan som anrik stolt skotsk symbol. Vivienne Westwood – som är tartan trogen i sina kollektioner år efter år – är för ett skotskt självstyre. ”Jag avskyr England och dess kapitalistiska system. Skottland är ett mer demokratiskt land”, deklarerade den engelska modedesignern inför omröstningen i Skottland hösten 2014. Alex Salmond – dåvarande partiledare för Scottish National Party, SNP, använde sig gärna av tartan i sin nationalistiska propaganda. Detsamma gör Nicola Sturgeon, nuvarande partiledare för SNP och Skottlands försteminister.

– En del nationalister vill dock inte kännas vid tartan eftersom det var engelsmännen som skapade den bild som folk i allmänhet har av tartan idag, säger Jonathan Faiers.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

skottarna är alltså ett delat folk även när det gäller tartan. Oomtvistligt är emellertid att det tidigaste fynd av tartan som har gjorts stod en svensk för: författaren och upptäcktsresanden Sven Hedin (1865–1952). I början av 1900-talet, under sin andra centralasiatiska expedition, fann han Tarin Basin-mumierna i Takla Makan-öknen i västra Kina. De var 3 000 år gamla och bättre bevarade än de egyptiska mumierna. Den ena mumien, Cherchen Man, var klädd i tartanbyxor. Han hade ljus hy, rödbrunt hår och rött skägg. Han var med sannolikhet kelt, det visar dna-tester som har gjorts, även om påståendet är kontroversiellt bland historiker.

Visste då Sven Hedin själv något om fyndet av just tartan?

– Nej, det tror jag inte. Jag har inte sett några kommentarer om detta i Sven Hedins dagböcker eller brev, säger Axel Odelberg, författare till tre böcker om honom.

– Sven Hedin kartlade floden Tarims lopp och fann ruinerna av Loulan där också mumierna hittades. Staden hade ödelagts 300 år e Kr då flodloppet ändrats.

Fynd visar att Tarimbäckenet fungerade som ett genomgångsland mellan Europa och Östasien. Det skulle med andra ord kunna vara fullt möjligt att kelter har vandrat så långt österut. Victor Mair, professor i kinesiska och expert i kinesisk kultur vid Pennsylvania University i USA, hävdar att så är fallet. Hans teori stöds av den amerikanska textilexperten Elizabeth Wayland Barber, professor emerita i arkeologi. I boken The Mummies of Ürümchi redogör hon för sina analyser av Cherchen-mannens tartanliknande kläder. Hon kom fram till att det är samma sorts textil som har hittats på arbetare i saltgruvorna i Österrike från cirka 1300 f Kr; där kelterna härstammar från.

Myter och fakta om tartan vävs samman i ett mer sammansatt och färgrikt mönster än i de drygt 7 000 unika tartaner som finns registrerade hos ”The Scottish Register of Tartans” i Skottland.