Den 12 augusti 1904 besökte Rainer Maria Rilke Borgeby gård i Skåne. Därifrån skrev han ett av sina brev till den aspirerande författaren Franz Xaver Kappus. Deras korrespondens har närmast blivit odödlig genom samlingen Briefe an einen jungen Dichter, som utkom första gången 1929. År 1990 publicerades en översättning av Helga Krook. Och nu har ytterligare en svensk översättning – av Leo Hallerstam – utgivits på det nystartade förlaget Wolf & Theory, Brev till en ung poet.

Hallerstam skriver i förordet att han har tagit sig medvetna friheter med språket: ”Jag har betraktat breven som fönster in till hans tankevärld och har försökt hålla dem så rena som möjligt från språkliga distraktioner, utan att förvränga innehållet.” På så sätt har han lyckats skapa en följsamhet som på flera ställen kommer nära de tyska originalmeningarna.

Rilke berömmer vid upprepade tillfällen den unge poetens skrivande och intresse för poesi. Istället för att kritisera de översända dikterna skriver Rilke att ”ingenting berör ett konstverk så lite som kritiska ord: de resulterar alltid i mer eller mindre lyckliga missförstånd”. Men han konstaterar också att dikterna saknar egen identitet och att detta antagligen beror på att Kappus i alltför stor utsträckning ber andra (poeter, tidningar, redaktioner) om råd. Snarare bör han förhålla sig mer till sitt inre och skriva dikterna genom sin kärlek till språket.

Det är enbart Rilkes brev, och inte Kappus, som har bevarats. I tidigare utgåvor finns dock något som tyvärr saknas i nyöversättningen från Wolf & Theory; ett förord av Franz Xaver Kappus där han bland annat sätter in brevväxlingen i tid och rum.

Senhösten 1902 satt han under kastanjen på militärakademin i österrikiska Wiener Neustadt när en av skolans professorer kom fram, tog ifrån honom boken och efter att ha studerat den sa: ”Så det har alltså blivit diktare av vår elev René Rilke.” På så vis fick Kappus lära sig att även Rilke hade gått på militärakademin. Han tvingades dit av sina föräldrar 1886 men avvek från officerskarriären 1891 efter en tids sjukdom och kunde återuppta sitt diktarliv. Rilke har på sätt och vis skrivit de här breven lika mycket till sig själv som till den 19-årige Kappus. Trots att han enbart var 27 år vid tiden för deras brevskrivande tycks rösten som talar genom brevsidorna både världsvan och vis.

Rainer Maria Rilke föddes som René i Prag 1875 och betraktas ofta som en av 1900-talets främsta poeter. Även om han avrådde Kappus från att läsa alltför mycket litteraturkritik så används Rilkes textkritik och skrivråd av människor världen över. Ett exempel är den amerikanska författaren och skrivläraren Jenny Offill. På flera sidor i sin aktuella Avd. för grubblerier (Natur & Kultur) lyfter hon fram Rilke för sitt ständigt återkommande ensamhetstema och kringflackande diktarliv.

Trots att Rilkes texter och resonemang är ett sekel gamla är de aktuella än idag. Breven till Kappus innehåller många vackra formuleringar, men också djupt existentiella frågor och försök till svar. I fjärde brevet befinner han sig i Worpswede, nära Bremen, och skriver: ”Kanske är könen mer lika än folk tror, och världens stora förnyelse kommer kanske bestå i att man och kvinna […] kommer att söka varandra inte som motsatser utan som syskon och grannar och helt enkelt sluta sig samman som människor, för att med allvar och tålamod gemensamt bära det tunga könet som de blivit tilldelade.”

Förutom nyöversättningen i bokform finns även en digital uppläsning på förlagets Facebooksida, där Leo Hallerstam tar Rilkes ord i sin mun och läser upp det första brevet.