I JULI 1917, EFTER DET att USA hade gått med i första världskriget, höll den tidigare amerikanske presidenten William Howard Taft ett tal där han begrundade de judiska minoriteternas situation i Europa. Taft manade till ovillkorlig befrielse av judarna och att de skulle integreras i varenda en av Europas nationella gemenskaper. Han varnade för att ”stränga och förtryckande åtgärder inte har hjälpt” och värre än så, att de ”alltid är skadliga”.

Taft hänvisade inte till arvet från upplysningstiden eller ens till amerikanska eller franska revolutionen. Han citerade Aisopos fabel om hur vinden och solen tävlade om att få en man att ta av sig kappan. Ju hårdare vinden blåste, desto tätare slöt mannen kappan om sin kropp. På samma sätt, skrev Taft, ”förstärker förföljelse o...