Årets lista är den första sedan 2019, då den högproduktive och omstridde filosofen Peter Sloterdijk kammade hem förstaplatsen, före skrå- och trätobrodern Jürgen Habermas och författarveteranen Hans Magnus Enzensberger.

I Ciceros februarinummer kan man närstudera hela den digra nya listan och snabbt konstatera att åtta av de tio främs­ta namnen har försvarat sina toppositioner från förra mätningen, om än med en och annan rockad. Sloterdijk står ohotat kvar överst på listan, Peter Handke är ny tvåa, sannolikt som en följd av Nobelprisrabaldret, och Habermas har åkt ner en placering medan en annan Nobelpristagare, Elfriede Jelinek, har knipit fjärdeplatsen.

Mätmetoden bakom Cicero-listan skapades 2005 av ekonomen och statsvetaren Max A Höfer, och baserar sig på de senaste tio årens förekomst i de 160 viktigaste tyskspråkiga tidningarna och tidskrifterna, hänvisningar på internet samt antal träffar på citeringsdatabasen för vetenskapliga publikationer, Google Scholar. Parametrarna tar alltså inga värderingsmässiga hänsyn, men brukar icke desto mindre stöta på kritik i samband med listpubliceringarna. Hur definieras en intellektuell, och varför bortser man uttryckligen från politiker? Årets lista är dock intressant inte minst för att den i ovanligt hög grad just breddar begreppet ”intellektuell”. Så återfinns inte mind­re än sex medicinare (inte minst virologer) och fyra ekonomer bland de nya namnen på topp 20-placeringarna, rimligen till följd av de senaste två årens pandemi och dess samhälleliga konsekvenser.

I övrigt kan man notera att den tongivande journalisten och feministen Alice Schwarzer i år har hamnat på en hedrande åttonde plats och den åldrade enstöringen Botho Strauss, trots ett par års tystnad, på trettonde. Slutligen är historikern Michael Stürmer den som tappat flest placeringar sedan förra listan (från plats 117 till 395). Är det månne hans komprometterade bok om Putin från 2008 som har börjat spöka?