På 1880-talet var det någon som lanserade diagnosen ”resegalenskap” (mad traveler disorder) som handlade om att rastlöst flacka omkring och dessutom onanera ivrigt. Sjukdomen spred sig epidemiskt över kontinenten innan den långsamt började falla i glömska. Ingen vet vad folk om hundra år kommer att säga om nu existerande diagnoser som osjälvständig personlighetsstörning eller frotteurism, behovet att gnida sig mot okända.

Förr kunde vägbankar krackelera till följd av slarvigt anläggningsarbete och ibland kunde det uppstå små förkastningar i kalkstensområden. Det var ingenting vi gick och tänkte på. Men sedan någon samlade alla sådana företeelser under den skräckinjagande beteckningen ”slukhål” lever vi tack vare kvällstidningarna i en katastroffilm där marken när so...