Att han skäller på Natoländer, som inte lever upp till målet att lägga två procent av BNP, är varken nytt eller omotiverat, och han är långt ifrån den förste amerikanske president som tröttnat på europeiska fripassagerare. Men på ett valmöte i början av februari gick han längre än någonsin tidigare. Han hävdade att han sagt till presidenten i ett stort Natoland att USA verkligen inte borde skydda medlemsländer mot Ryssland ifall de inte betalade för sig. Tvärtom skulle han uppmuntra Ryssland att göra vad fan de ville med sådana snyltare.

Det väcker onekligen frågor.

För det första. Är historien sann? ”Utan tvivel apokryfisk”, skriver Economist, och det är lätt att hålla med. Vilken statschef? I vilket stort land?

För det andra. Är det inte bara så att han säger en sak ena dagen och en den andra? Aftonbladet råkade ha en reporter på hans Super Bowl-fest i Florida dagen efter valmötet och när hon frågar om Sverige i Nato svarar Trump: ”Jag gillar Nato, jag gillar Sverige.”

För det tredje. Vill han verkligen sätta Nato på spel eller vill han sätta fart på medlemsländerna? Två dagar efter valmötet skrev han på sitt sociala medium Truth Social: ”När jag sade åt de 20 länder som inte betalar sin rimliga andel att de måste betala, och att annars kommer ni inte att ha militärt skydd från USA, började pengarna rulla in. Efter så många år när USA har tagit hand om notan var det en vacker syn att skåda. Men utan mig som säger ’Ni måste betala’ är de i gång igen.” Och inlägget inleds: ”Jag gjorde Nato starkt…”

Hur ska man tolka alltsammans? Dels får man inse att det inte går att veta mer exakt vad Trump menar med enskilda uttalanden; ibland är det nog oklart om han ens vet det själv. Dels handlar det som så ofta i hans fall om att framhäva egna fantastiska egenskaper: jag såg till att gynna USA, Joe Biden för ett släpphänt regemente.

Men utspelen rymmer också djupare och mer bekymmersamma besked: Det är för all del inte självklart att Trump kommer att lägga stor kraft på att urholka Nato eller ta USA ur alliansen ifall han blir vald. Han kan bli upptagen av helt andra saker. Men samtidigt: den som verkligen bryr sig på djupet om det västliga samarbetet uttalar sig inte så här. Det är inte bara tölpaktigt utan också farligt. Signalvärdet blir att USA:s solidaritet beror på presidentens tillfälliga sinnesstämning lika mycket som på Natostadgans formella åtaganden, vilket skapar osäkerhet i demokratierna och riskerar att tolkas som fritt fram att chansa av despoter.

Donald Trump har gjort Europa en stor tjänst, menar en kommentator i Politico (13/2). Äntligen måste det stå klart för européerna att man inte kan förlita sig på USA för evinnerlig tid utan måste bygga upp sin egen militära förmåga. Jag tycker att det är en tjänst vi hade klarat oss utmärkt utan, men slutsatsen är svår att värja sig emot. Efter Rysslands invasion av Ukraina har ett nytt sätt att se på säkerhet och försvar börjat gro i Europa, men det har på intet sätt mognat färdigt. Lika litet som Europas länder bör ge upp om den transatlantiska länken bör de ta för givet att det Trumpska perspektivet på världen är ett övergående fenomen. USA har varit långt mer isolationistiskt förut och kan bli det igen.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Natoländerna behöver ta rygg på Polen och inse att säkerhet byggs i flera dimensioner där den militära inte är ensam men omistlig. Att på kort sikt ersätta USA är inte praktiskt möjligt, men även i detta fall gäller det att förbereda sig så gott det går för det som riskerar att hända, inte bara för det som troligen sker.

För Sverige väntar en andra omprövningstid. Först skulle vi inse att krigsfaran är en realitet och bestämma oss för att gå med i Nato och lämpa de sista drömmerierna om alliansfrihet över bord. Nu krävs en insikt om att Nato, den dag medlemskapet blir verklighet, inte är ett tryggt slutmål där vi kan vila ut. Att bli formellt allierad med en lång rad stater fortsätter att vara angeläget och välkommet, men ansträngningarna med att bygga bättre beredskap behöver intensifieras på många plan: militära, civila och mentala.