Jag hade svängt av motorvägen från Paris och kört in i norra Bourgogne. Det var som det skulle: landskapet dignade av livets goda. Nivåskillnaderna var stora. Jag körde över högplatåer, där det som odlades var spannmål av alla de vanliga sädesslagen samt majs. Längs Saônes floddal och nära den trafikerade Canal de Bourgogne lyste stora fält med solrosor. Förnöjsamt betade vita Charolaiskossor på kullarna, garanten för nationalrätten Bœuf bourguignon (Tore Wretman benämnde den Burgundisk oxgryta).

Hade jag istället kommit genom södra Bourgogne, från Lyon, hade bilden av det bördiga Bourgogne blivit än mera banal...