Året är 1985. Olof Palme har ännu inte blivit skjuten på Sveavägen i Stockholm och Berlinmuren står stadigt. Till mitt barndomshem kom regelbundet Ivan från Tjeckoslovakien på besök. Ivan var läkare och kunde som sådan få utresetillstånd för att besöka läkarkonferenser i det ”dekadenta” väst. Men hela hans familj, dotter och hustrun Vera, fick aldrig utresetillstånd samtidigt, eftersom de då skulle kunna hoppa av sin ”drömtillvaro” i Tjeckoslovakien och söka politisk asyl.

Vid ett tillfälle var Vera med i Sverige. En dag kom hon tillbaka från en tur i småstadens centrum och satte sig vid köksbordet och började storgråta. Vera berättade att hon besökt stadens Domus-affär. Hon hade vandrat mellan raderna av varor och stannat vid tandkrämssorterna. Då brast det...