Den amerikanska psykiatriprofessorn Kay Redfield Jamison har skrivit en ny biografi över den stackars Lowell, som i Ian Hamiltons tidigare levnadsteckning från 1982 blev utsatt för ett karaktärsmord som i USA tydligen har haft den effekten att Lowells rykte som människa och även som poet har lidit långvarig skada.

Under ett par decennier, från 1950-talet fram till slutet av 1970-talet, framstod Robert Lowell som en av den nordamerikanska poesins mest lysande stjärnor, och han var på den tiden alldeles avgjort mer känd och mer allmänt respekterad än exempelvis Elizabeth Bishop, John Berryman, Delmore Schwartz eller Sylvia Plath. Men med berömmelse förhåller det sig ju så, som Emily Dickinson har påpekat i en ofta citerad dikt, att den likt ett bi inte bara har en sång och ett sting utan att den också har vingar och kan flyga i olika riktningar &n...