Offentlig och privat konsumtion upprätthåller därmed den totala efterfrågan i västvärlden någorlunda hyfsat.

Men följderna blev ändå massarbetslöshet och totalförstörda statsfinanser i många länder, en katastrof för det ogenomtänkta europrojektet och ett undergrävt folkligt förtroende för både finanssektorn och den politiska eliten.

Allmänheten har i och för sig betraktat den finansiella sektorn – bankerna – med avsky, förakt eller misstänksamhet under en stor del av Västerlandets historia, från Aristoteles och framåt. Att syssla med finanser har ofta setts som omoraliskt och dessutom som en samhällsekonomiskt värdelös verksamhet. Därtill har de återkommande finanskriserna skapat ekonomisk instabilitet och social otrygghet som man, inte utan goda skäl, har ...