Många har sagt att på fronterna i Ukraina ser det ut som om knappast något har hänt sedan världskrigen. Lera och skyttegravar. Infanteri. Pansar. Artilleri. Men skenet bedrar. I själva verket bevittnar vi också ett rymdkrig med somliga aktörer hundratals kilometer över slagfältet – inte det allra förs­ta rymdkriget men ett nytt slags rymdkrig.

”Sedan Ukraina började anlita satellitbolagen kan man ha en full­stän­dig täckning över hela landet och få in data som bara är några minuter gamla.”

– Irakinvasionen brukar allmänt refereras till som ”det första rymdkriget”, säger Jonatan Westman, forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Invasionen var en milstolpe för det storskaliga nyttjandet av rymdsystem i en konflikt. Detta innefattade flera olika tjänster, men det som främst brukar lyftas fram i sammanhanget är positions- och navigeringssystemet GPS. Invasionen av Ukraina kan i sin tur sägas vara en milstolpe för den militära användningen av kommersiella rymdtjänster, inom både spaning och övervakning samt satellitkommunikation vilket gör att kriget ibland refereras till som ”det första kommersiella rymdkriget”.

Satelliter för olika typer av övervakning ägda av privata bolag som Maxar och Planet och rymdbaserade kommunikationssystem som Starlink ägt av SpaceX levererar tjänster till Ukraina. Det som byggts för civila ändamål har visat sig vara av stor militärstrategisk betydelse. Dagarna före invasionen den 24 februari kunde dessa bolag publicera bilder som visade de väldiga truppsammandragningarna längs Ukrainas gräns, bilder som rimmade illa med ryska påståenden om motsatsen. Redan timmarna före de första stridshandlingarna hackades tusentals jordbaserade modem till en kommunikations­satellit tillhörande Viasat. Det skapade oreda för ukrainska myndigheter – och påverkade faktiskt också 6 000 tyska vindkraftverk!

Några veckor senare vände sig Ukrainas vice premiärminister Mykhailo Fedorov till åtta kommersiella satellitbolag och bad att få tillgång till deras data, något som flera av dem hörsammade. I samband med detta påpekade Fedorov att man stod inför det första större kriget där kommersiella satellitbilder kunde spela en signifikant roll. Ungefär vid samma tidpunkt erbjöd Elon Musk ukrainarna tillgång till kommunikationssystemet Starlink. Det är ett nät av satelliter som täcker hela jordens yta och ska säkra tillgången till internet. Ukraina fanns ursprungligen inte med på den lista över nationer för vilka Starlink ska vara tillgängligt. Det lades till och två veckor senare levererades därtill hörande hårdvara.

Amerikansk militär har på ett tidigt stadium insett vilken roll rymden kommer att spela i framtida konflikter. Sedan 2019 finns en amerikansk rymdstyrka, US Spaceforce, med målsättningen att ha en personal på 16 000 varav 1 000 ”cybersoldater”. Man köper också upp en hel del data från den privata sektorn. Ingen nation har råd att hålla sig med tillräckligt många spionsatelliter för att matcha numerären av kommersiella satelliter. För närvarande är cirka en femtedel av alla satelliter militära. Det finns flera fördelar med att utnyttja kommersiellt tillgängliga tjänster.
Det kan ju ta dagar eller veckor innan en militär satellit passerar över ett område man vill hårdbevaka. Desto livligare är den civila trafiken. Sedan Ukraina började anlita satellitbolagen kan man ha en fullständig täckning över hela landet och få in data som bara är några minuter gamla. Det har säkert varit en bidragande faktor till Ukrainas militära framgångar.

En annan fördel med att utnyttja den privata sektorn är att det möjliggör en enklare delning av data och analyser, medan information från spionsatelliter inte direkt kan skickas vidare till ens allierade. Först måste det avgöras vilken säkerhetsklassning den har. Exempelvis kan informationen i sig avslöja något om satellitens kapacitet som man vill hemlighålla.

Det är inte bara på FOI man menar att utvecklingen har gynnat rymdindustrin. Stefan Gustafsson, strategichef på Swedish Space Corporation, säger:

– När man samkör data från olika typer av satelliter kan man få fram helt ny information. Till exempel kan man lägga en 3D-karta på ett satellitfoto och få fram en mycket exakt positionering. Det pågår en integrering av informationssystem på marken, satelliter i jordens grannskap och geostationära satelliter längre ut i rymden. Integreringen gör systemen mer robusta, svårare att skada. Sammantaget har det här lett till ett stort uppsving för den kommersiella rymdindustrin, inte bara ekonomiskt utan också tekniskt.

Men om satelliter är ett vapen kan man förvänta sig kapprustning: antisatellit­vapen. Kina, Ryssland, USA och Indien har sänt ett budskap till andra makter genom att förstöra egna satelliter. Det är demonstrationer som inte enbart varit kontroversiella från säkerhetssynpunkt. Fragment efter de ryska och kinesiska sönderskjutningarna har ökat mängden rymdskrot. Tusentals sådana skärvor förhöjer risken för kollisioner med andra satelliter som i sin tur splittrats och så vidare… USA har också som första land utfärdat ett förbud mot ballistiska missiler mot satelliter.

Det finns också satelliter som är manövrerbara. En sådan satellit kan närma sig en annan satellit kanske för att avlyssna radiotrafik eller för en fysisk attack.
Det senare hade ju varit en direkt stridshandling. Däremot tycks det pågå ett slags tyst hybridkrigföring i rymden. General David Thompson vid US Space Force har hävdat att amerikanska statliga satelliter dagligen utsätts för störsignaler, lasrar som bländar sensorer och cyberattacker. Det rör sig alltså om tillfälliga störningar som vanligen inte leder till att satelliterna skadas. Huruvida det finns exempel på motsatsen är generalen av begripliga skäl förtegen om. Han menar att Kina och Ryssland låg bakom dessa attacker.

I den svenska försvarsmaktens inriktning sådan den formulerades 2015 heter det att man ska ”främja bevarandet av rymden som en internationell, gränsöverskridande gemensam resursdomän genom att stödja ett ansvarsfullt och säkert uppträdande i rymden”. Det är väl så vi har sett på rymden; den tillhör mänskligheten, den är inget nationellt projekt. Samarbetet på ISS, den internationella rymdstationen, där ryssar och amerikaner bedrev forskning sida vid sida, var på något sätt ikoniskt. Men den 24 september kom våra fromma förhoppningar om fredsprojektet på skam.

Amerikanska astronauter kan dock inte längre som tidigare skickas upp till ISS med ryska Soyuzraketer. Det är dock inget större problem eftersom SpaceX:s Falcon 9 visat sig vara ett lika bra alternativ. Än en gång flyttar således den privata rymdindustrin fram sina positioner.

Den europeiska rymdfartsorganisationen ESA har i huvudsak satsat på civila och kommersiella aktiviteter. Man hade ett nära samarbete med Ryssland som abrupt bröts när konflikten skärptes med sanktioner och embargon. Roskosmos stoppade sina uppskjutningar av europeiska kommersiella satelliter med Soyuz. En av dem som stod på tur var MATS, en svensk satellit avsedd för klimatstudier. Troligen blir det ett amerikanskt bolag som svarar för uppskjutningen. Ett annat bakslag är att projektet ExoMars som skulle ha börjat sin färd i september med målet att placera en rover på Mars nu måste senareläggas till 2026 eller senare.

Den europeiska rymdsektorn har visat sig vara alltför beroende av Ryssland. Ryssarna hade inte så många alternativ när de skulle svara på sanktionerna – men ett av dem var rymdverksamheten. Där var Europa sårbart. ESA har nu sagt upp ett samarbete med Ryssland om framtida mån­expeditioner. Och redan i mars när det hölls ett krismöte i Versailles var de europeiska ledarna överens om att rymden måste integreras i säkerhets- och försvarsfrågorna på ett sätt som inte skett tidigare.

Utvecklingen är säkert också en väckarklocka för Sverige. 2020 gjorde FOI en omvärldsanalys och noterade då att rymden som arena för krigföring inte ens nämndes i försvarspropositionen Totalförsvar 2021–2025. Rapportens författare fann detta ”oroväckande” och tillade: ”Propositionen nämner inte rymdområdet varken med hänsyn till den säkerhetspolitiska utvecklingen, kopplat till den långsiktiga inriktningen av försvars- och säkerhetspolitiken eller i relation till de internationella försvarssamarbetena. Framtida konflikter och krig kommer att bedrivas i, genom och mot rymden. Framtida kriser och konflikter kommer att involvera rymddomänen, eller till och med inledas där.”

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

En profetia som besannades när satellitmodemen angreps timmarna före invasionen.

Som en av världens ledande rymdnationer borde Ryssland vara en formidabel motståndare. Putins strävan att modernisera det ryska försvaret inkluderade också rymddomänen. Men trots detta är Ryssland inte längre given tvåa efter USA utan har under de senaste åren på flera områden passerats av Kina. Ekonomiska problem har medfört att budgeten skurits ner. Dessutom brottas den ryska rymdorganisationen Roskosmos med korruption och kvalitetsproblem. Invasionen av Krim 2014 ledde till ett embargo av viktig elektronik från USA och Europa. Man har skjutit upp färre satelliter än vad som varit planerat och utbyggnaden av två rymdbaser har försenats. Dessa ligger på rysk mark till skillnad från Bajkonur, den klassiska uppskjutningsstationen som var i bruk redan på Gagarins tid. Bajkonur ligger i Kazakstan.

Håller rymden på att militariseras? Det är uppenbart att den militära och civila sidan av verksamheter i rymden inte är oberoende av varandra. Av detta kan man dra olika slutsatser. Dr Ma­rian Borowitz vid Sam Nunn School of National Affairs väljer att se saken från den positiva sidan:

– Några jordobserverande satellit­bolag har uttryckt förhoppningen att de läxor man lärt sig kommer att sträcka sig bortom krig och nationell säkerhet. Förmågan att snabbt producera bilder och analyser skulle kunna användas för att övervaka trender i jordbruket eller ge oss en inblick i illegala gruvoperationer. Kriget i Ukraina kan mycket väl visa sig vara en avgörande vändpunkt både för global transparens vid konflikt och för den kommersiella jordobserverande sektorn i sin helhet.

Global transparens? Ja, allt syns från rymden – om nu alla har möjligheterna att se det.