Christofer Columbus inledde vad vi kan kalla den första globaliseringen, som förändrade världen genom nya mönster i kommunikation och handel. Trots att han är så berömd är omfattningen av hans insats ändå ofta inte helt förstådd. Dessutom finns gåtan kring hans bakgrund. Varifrån kom han, och varför var han så förtegen om sitt ursprung? Denna fråga har i århundraden förbryllat forskare världen över men kanske kan dna-teknik slutligen lösa gåtan.

Columbus gjorde tre stora upptäckter. Han upptäckte inte bara Amerika utan också vägen från Europa till Amerika och vägen från Amerika till Europa, två navigationsvägar som skulle komma att användas i flera århundraden. Hans rutt var en rektangel som innebar att han först styrde söderut från spanska sydkusten och sedan västerut från Kanarieöarna och då kunde använda de västliga vindarna. Väl i Amerika styrde han norr ut från Karibiska havet och när han hade kommit i nivå med Florida styrde han österut. På det sättet kunde han utnyttja vindar på norra halvklotet för att föra skeppen tillbaka över Atlanten.

Columbus var mer än bara en sjöfarare. Han hade studerat astronomi och meteorologi. Han förstod kartografi och navigation till fullo och behärskade olika sätt att beräkna avstånd på havet. Han var beläst, kunde latin och ägde en stor boksamling. Samtidigt brukar det upprepas att han var son till en fattig vävare i Genua, vilket verkar osannolikt. Columbus bakgrund är ett mysterium och det har förekommit olika försök att lösa det, senast ett medelst analys av dna.

Vi vet relativt mycket om Columbus vuxna liv – men alltså mycket lite om hans barndom och om hans ungdomsår. Han föddes omkring 1451 och påstod att han hade växt upp i Genua, ett centrum för handel och sjöfart. Tidigt gick han till sjöss och blev snabbt erfaren inom sjömansyrket. Columbus blev så småningom både kartritare och sjökapten. Hans idé att nå Asien genom att segla västerut var inte huvudlös. Det var bara det att varken han eller andra visste att det låg en kontinent, Amerika, i vägen.

Columbus gifte sig med en kvinna från Portugal, Filipa Moniz, vars far var en framstående man på ön Porto Santo, en av Madeiraöarna. De fick en son, Diego, men Filipa dog kort därefter. Efter hennes död lämnade Columbus Portugal, fast landet då var ledande inom den europeiska upptäcktsverksamheten. Den portugisiske kungen hade avvisat hans projekt, och Columbus flyttade då till Spanien och försökte få finansiering från det spanska kungaparet. I Spanien inledde han ett förhållande med Beatriz Enríquez, en kvinna av folket, och med henne fick han sonen Fernando, som kom att skriva en biografi om fadern.

Det tog tid, men slutligen, efter många års förhandlingar, lyckades Columbus vinna stöd från det spanska kungaparet, Ferdinand och Isabella. Det skedde 1492, samma år som Granada föll och Spanien slutförde sin återerövring och fick ungefär den utsträckning som landet har idag. Man hade också erövrat Kanarieöarna. I Europa ville man hitta nya handelsvägar till det man kal-lade Kryddöarna, eftersom de traditionella handelsvägarna till Asien via Mellanöstern hade skurits av vid Konstantinopels fall 1453. Spanien var på grund av sitt geografiska läge och sin erfarenhet av sjöfart ett av de länder som låg bäst till för den uppgiften.

Columbus seglade iväg den 3 augusti 1492 med sina tre berömda skepp: Santa María, Niña och Pinta. Efter många veckor av osäkerhet nådde skeppen slutligen land den 12 oktober 1492, och även om Columbus trodde att han hade nått Asien, hade han i själva verket nått en av de karibiska öarna. Detta skulle bli början på en serie av fyra upptäcktsresor till den nya världen, där Columbus utforskade kusterna vid Venezuela och Honduras och öarna Haiti och Kuba. Han insåg aldrig helt att han hade funnit en ny kontinent.

Columbus var mest intresserad av upptäckter, men andra spanjorer försökte bygga upp ett samhälle med centrum på den nuvarande ön Haiti.­ Spanjorer som följde med på den andra och den tredje resan i avsikt att skapa sig en bättre framtid i Amerika blev emellertid besvikna. Det fanns inga rikedomar som låg och väntade. Häts­ka konflikter blossade upp både mellan infödda och spanjorer och mellan olika grupper av spanjorer som ansåg sig lurade av Columbus.

Sjukdomar blev en avgörande faktor. Spanjorerna drabbades ofta av tropiska sjukdomar, men betydligt värre var att den inhemska befolkningen drabbades av sjukdomar orsakade av virus och bakterier som människor och djur från Europa medfört utan att känna till det. Européer och asiater hade stegvis byggt upp ett immunförsvar, men invånarna i Amerika drabbades i ett slag av den ena sjukdomen efter den andra.

Missnöjda spanjorer skickade hem klagomål över förhållandena vilket gjorde att den spanska kronan skickade ut en sträng tjänsteman för att få ordning på situationen, och denne slog Columbus i bojor och forslade honom tillbaka till Spanien. Han släpptes fri, och friades också så småningom från alla anklagelser, men återfick aldrig något inflytande över förhållandena i Amerika. De sista åren i Spanien hade han dålig hälsa och dålig ekonomi, upplevde sig som misslyckad och ägnade sig åt att rentvå sitt rykte.

Hur kan en så berömd mans ursprung vara en gåta? Varför nämnde han aldrig detaljer om sin barndom eller sin familj ens till sin son Fernando? Columbus påstod sig alltså komma från Genua men också Portugal gör anspråk på honom. Kanske var han varken italienare eller portugis. Det finns två huvudhypoteser:

Den ena är den italienska hypotesen som är den som har officiellt stöd av spanska institutioner. Dess främsta argument är att Columbus ständigt sa att han var från Genua. Han antas komma från enkelt ursprung och på egen hand, närmast mirakulöst, lärt sig allt det han kunde. Den tesen upprepas exempelvis av Felipe­ Fernández-­Armesto i boken Columbus (1991).

En helt annan hypotes framförs i Discovering Columbus (1992) skriven nästan samtidigt av Paul Chapman, som var stridspilot under andra världskriget och visste hur svårt det var att navigera över Atlanten. Chapman har börjat med att studera Columbus loggböcker som en navigatör studerar en annan navigatörs arbete. Chapman noterar Columbus noggrannhet när det gäller att observera kustlinjer, strömmar och vattendjup. Han kommer fram till att Columbus var utomordentligt skicklig och mycket beläst. Chapman höjer Columbus till skyarna som både teoretiker och praktiker. Därför blir frågan var Columbus hade lärt sig allt det han kunde ännu mer intressant.

Chapman pekar på flera faktorer som undergräver hypotesen om Columbus italienska ursprung. För det första skrev Columbus aldrig på italienska, inte ens i brev till italienare, vilket är märkligt när han hävdade att han kom från Genua. Vid ett tillfälle refererade Columbus till det spanska kungaparet som sina ”naturliga herrar”, något som skulle vara ovanligt om han var italienare. Dessutom reste Columbus son Fernando till Genua efter faderns död för att försöka hitta släktingar men återvände utan att ha haft framgång. Detta skulle kunna tyda på att Columbus släktband till staden antingen var mycket svaga eller rentav påhittade.

Däremot finns det tecken som pekar mot den del av nordöstra Spanien som kallades ”riket” Aragonien och omfattade bland annat Katalonien, Mallorca och Valencia. Chapman lyfter fram möjligheten att Columbus kunde ha vuxit upp på Mallorca, som var ett centrum för sjöfart och kartritning. Det finns bevarat ett brev skrivet av honom på katalanska, ett språk som talades på Mallorca i en lokal variant.

Mallorca hade en stor judisk befolkning, och många judar som bodde där var skickliga inom vetenskap och navigation. Det vore inte kons­tigt om en ung man från en judisk familj blev grundligt skolad. Columbus var också bevand­rad i teologi och citerade inte sällan Bibeln. Emellertid nämnde han oftast Gamla testamentet, vilket antyder att han kan ha växt upp i ett judiskt kulturellt sammanhang. På spanska sägs namnet Columbus som Colón, och efternamnet skrevs en gång innan Columbus blev berömd som Colom. Sonen Fernando påpekar att ordet betyder ”duva” på katalanska. Vi vet att personer med efternamnet Colom hade haft problem med inkvisitionen i Valencia. Det förekom ett tryck på judar att konvertera till kristendomen, och många gjorde det fast motvilligt för att kunna bo kvar i Spanien, något som mycket väl kan ha gällt Columbus familj. År 1492, året då Columbus seglade mot Amerika, utfärdade Ferdinand och Isabella ett dekret om att alla judar i Spanien antingen skulle konvertera till kristendomen eller lämna landet. Det vore därför inte kons­tigt om Columbus försökte dölja ett eventuellt judiskt ursprung.

Chapman presenterar alltså inte bevis men en rad indicier som tyder på att Columbus skulle kunna ha kommit från nuvarande Spanien.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Detta är bakgrunden när en forskare från Granada just den 12 oktober 2024, på spanska nationaldagen, presenterade en dokumentär om Columbus i spansk tv. Två miljoner spanjorer ska ha sett programmet. Forskaren hävdar att han med modern teknik har kunnat lösa mysteriet med Columbus ursprung. Det är rättsmedicinaren José Antonio Lorente som har studerat kvarlevorna av Columbus och hans son Fernando. Båda är begravda i katedralen i Sevilla och deras kvarlevor togs fram 2003. I Sevilla finns också resterna av en annan av Columbus familje­medlemmar. Lorente medger att bara mycket små prover gått att få fram, men menar att han genom att analysera dna har bevis för judiskt påbrå och att Columbus kan tänkas komma från Valenciatrakten, alltså inte långt från Mallorca. Nyheten skapade naturligtvis stor uppståndelse. Detta var en världsnyhet och resultatet stödde den judiska hypotesen mot den institutionellt accepterade italienska.

Emellertid dröjde det inte mer än några dagar innan Lorentes påståenden ifrågasattes exempelvis i tidningen El País den 13 och den 17 oktober. Där intervjuades andra forskare som var upprörda över att viktiga vetenskapliga resultat presenterades i ett tv-program och inte först lades ut för kollegerna att granska. Man uttryckte tvivel på att undersökningen hade haft tillgång till tillräckligt bra material för dna-test, och hela sättet att presentera resultaten väckte den största misstänksamhet.

Kollegerna hävdade bestämt att Lorentes resultat behövde granskas av andra forskare in­nan de kunde accepteras som definitiva. Sedan den spektakulära tv-presentationen råder tystnad från Lorente, vilket tyder på att han själv misstänker att materialet inte håller för granskning av kollegerna.

Där står vi nu. 500 år efter sin död står Columbus i centrum för en vetenskaplig kontrovers.

Mycket talar för den judiska hypotesen, men hittills kan alltså gåtan Columbus inte sägas vara definitivt löst.