den första kända rättsliga regleringen av läkares yrkesutövning hittas i Hammurabis lagar från 1800 före Kristi födelse, som utöver läkare också omfattade slavmärkare. En misslyckad operation bestraffades med att läkaren fick sin hand avhuggen – något som sannolikt bidrog till att patienter inte utsattes för stora risker i onödan.

Även i Hippokrates ed finns viss reglering stadfäst. Det var dock ett kollegialt ordnande, med maning om besinning och försiktighet vid riskfyllda behandlingar samt med råd om vad som bör undvikas för att inte skada läkarnas renommé. Den defensiva tonen i eden pekar på att det nog funnits problem, som att läkare stal eller ofredade personer i patientens hushåll.

1900-talets många medicinska framsteg i fråga om diagnostiska metoder, förebyggande åtg&...