I ljuset av mina barns skolgång (det äldsta är nu 18) ser jag min egen grundskoletid på 1970-talet på gott och ont. Det positiva var att alla lärde sig att läsa, skriva och räkna. Ingen hamnade helt utanför. Negativt i första hand kollektivismen, alla skulle göra allt på samma sätt samtidigt. 

Jag minns tempot som lugnt, jag fick tid att rita klippdockor, läsa böcker och hjälpa mina mindre snabba klasskamrater, det sista vare sig jag ville eller inte. Klassen, noggrant hopsatt av höghus- och villabarn hölls ihop genom de nio åren. Lärarna var i nybyggda Bollmora alltid unga, med lite tur nyutexaminerade. I högstadiet var ungefär hälften medelålders adjunkter med goda ämneskunskaper, övriga av skiftande kvalitet. 

Vi hade en del plugg som inlandsis och multiplikationstabeller, regelbundna prov, gemensa...