När man får möjligheten att resa en staty över någon kan det vara rimligt att välja en person som inte redan har en staty rest över sig. Jag har därför valt den för de flesta tämligen okände folkhögskolläraren, fritidsbonden och riksdagsmannen Waldemar Svensson (1897–1984). I riksdagen känd som ”Ljungskile” eller under öknamnet ”surmule”.

Svensson hade kanske inte varit så förtjust i tanken på att få stå staty. Han var som liberal en stark kritiker av överhetsstaten. Men han var en annorlunda liberal. Uppväxt i ett fattigt men mycket fromt hem var Svenssons liberalism främst en fråga om att värna samvetsfriheten, att få följa sin inre övertygelse och inte ”kröka rygg” för några experter, kollektiv eller institutioner. Svensson var frisinnad. Han var i sin ungdom aktiv i Frisinnade landsföreningen – ett av de två liberala partier som fanns i Sveriges riksdag mellan 1923 och 1934, innan det frisinnade partiet slogs ihop med det liberala och bildade Folkpartiet. Svensson var emot sammanslagningen.

Medan det liberala partiet sågs som ett ”professorsparti” med sin bas i storstäderna, hade frisinnet sin förankring hos småfolket på landsbygden. Waldemar Svensson var på många sätt starkt förankrad i denna rörelse. I hela fyra decennier var han redaktör för Frisinnad tidskrift och han gav ut ett flertal böcker, varav huvudverket Politiska tankelinjer från 1954.

”Waldemar Svensson var en av historiens förlorare. Hans tänkande tillhör en tradition som länge varit på reträtt.”

För Svensson handlade liberalismen om att värna den fria personligheten. Hans mer utvecklade tankegångar knöt tillbaka till E G Geijer och Victor Rydberg, och en idealistiskt färgad liberalism som under hela 1900-talet var på tillbakagång. Därmed blev Svensson också med åren alltmer bitter och kritisk till samhällsutvecklingen. Hans filosofi fångas väl i följande citat:

”Enligt min uppfattning måste hela samhällsarbetet bedömas utifrån ett allsidigt, hela livet omslutande värdesystem. Självfallet måste då även de materialistiska och tekniska målsättningarna underordnas denna värdeskala. Det är detta vi håller på att försumma. Hela vår samhällsutveckling ledes vilse av samspelet emellan 1800-talets materialistiska idéarv och den moderna tekniken. Om storstäder, kollektivism och ensidig materialism får dominera, riskerar vi att personlighetslivet utarmas, tills det hela bokstavligt talat blir ett av makt och myt dirigerat samhällsmaskineri med mänskliga kuggar istället för fria personligheter.” (PT sid 238)

Till skillnad från andra liberaler bejakade inte Svensson och hans frisinnade vänner framsteget. Tvärtom var det i moderniteten de största hoten mot friheten lurade. I denna samhällssyn finns ett starkt drag av konservatism. Idealet var att följa sitt eget samvete, inte dras med av massan. Friheten är som starkast i en naturligt framvuxen miljö där bonden äger sin egen mark, försörjer sig själv och ingår i en naturlig gemenskap. Geijers odalbonde går igen hos Svensson.

Svensson var starkt kritisk till Högerpartiet som han menade företrädde ämbetsmännen och storkapitalet. Men i takt med att socialdemokratin fick ett allt större inflytande över samhällsutvecklingen kom han att rikta kritiken mot socialismen. Främst för dess tendens att inordna människor i organiserade kollektiv och göra dem beroende av ekonomisk tillväxt, specialisering, urbanisering och materialism. Allt krafter som Svensson menade hotade slå sönder förutsättningarna för ett självständigt liv.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Waldemar Svensson var en av historiens­ förlorare. Hans tänkande tillhör en tradition som länge varit på reträtt. Men till skillnad från många andra ideologier vinnlade han sig om att förankra tänkandet i en konkret verklighet. Hans böcker spänner mellan de mest konkreta detaljer kring jordbruket och religiös metafysik.

Svenssons liberalism var förank­rad i något. I kristendomen. I landsbygden. Kanske passar det ändå bra med en fast förankrad staty över denna udda personlighet. Förslagsvis i hans älskade Ljungskile på den bohuslänska västkusten – hans naturliga hemvist under merparten av hans liv.