I bland vandrar jag förbi gravarna på Johannes kyrkogård. Det händer att jag stannar till vid Georg Carl von Döbelns grav och reflekterar över hans valspråk: Ära, skyldighet, wilja. Ett annat Sverige, en annan tid. Det händer också att jag dröjer stegen vid minnesstenen över offren för Stalins mord på tusentals polska officerare i Katyn 1940. Också det är annan tid. De färska blommorna påminner om att den tiden inte ligger långt borta, men också om att inte heller världen i vår tid är den lugna vrå som det fanns hopp om när Berlinmuren föll, kalla kriget tog slut och Sovjetunionen avvecklades.

Det är emellertid just den naiva framtidsbild som utgör tankegrunden för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Ja, i alla fall vad gäller vår del av globen – under den förhoppn...