En något märklig rekrytering med tanke på att SVT:s vd Hanna Stjärne uttryckt en strävan efter att andelen ”anställda som är födda i utlandet eller som har minst en förälder född utomlands” på SVT ska bli större.

Om SVT använt sig av de listor med namn som ”inte redan tillhör ’de vanliga’ (normen)”, så som Rättviseförmedlingen presenterar sina sammanställningar, hade man kanske kunnat undvika att ta in ännu en infödd, ”vit” Södermalms-bo med vänstersympatier i personalstyrkan. Men möjligen tänkte SVT att inget kunde vara en rättvisare rekrytering än rekryteringen av Rättviseförmedlingens grundare. Och då fick några av de på Rättviseförmedlingens listor som inte är ”vita” personer med ”nordisk/europeisk bakgrund” se sig akterseglade.

Denna brist kom att kompenseras omgående, när SVT veckan därpå berättade att Behrang Miri skulle ingå som resurs i den grupp på SVT som ska arbeta med mångfaldsfrågor.

Miri är hiphopartist och kanske mest känd för att som ”konstnärlig ledare” på Kulturhuset i Stockholm, hösten 2012, velat rensa ut serieböckerna med Tintin från barnbiblioteket och bett personalen att undersöka om det fanns andra böcker som inte borde stå på hyllorna, bland annat sådana med ”homofobiskt och utlänningsfientligt innehåll.” Och därtill även göra en genomgång på samma sätt av vuxenlitteraturen.

Intervjuad om sitt uppdrag på SVT uppgav Miri att det nu var dags att räkna på mångfalden:

”Idag vill alla prata om mångfald, men vi kan inte bara prata vi måste börja implementera det och ett sätt är att räkna också. Hur ser det egentligen ut inom organisationen? Det behövs ett synliggörande av strukturer och en aktiv rekrytering för att bryta dem.”

”Räkna på mångfalden” betyder i sak att medieföretagets anställda blir registrerade på grundval av kön, hudfärg, etnicitet och härkomst. På SVT blir man tillfrågad om man är ”jude eller grek”, för att tala med aposteln Paulus.

SVT:s agerande äger inte rum i ett samhälleligt vakuum. I februari berättade kulturminister Alice Bah Kuhnke att hennes departement inlett ett samarbete med Rättviseförmedlingen för att vidga ”mångfaldsperspektivet” för statliga utnämningar inom kultursektorn, samt i vidareutbildningen av ”tjänstepersoner” på departementet som var involverade i dessa utnämningar.

Det som utmärker SVT:s två nyrekryteringar är hämningslösheten. Inte främst avsaknaden av meriter eller uppdragens karaktär, utan den oförblommerade nepotismen, den ohöljda politiseringen. Den följsamma mottagaren förstärker amplituden på signalerna från statsmakten.