Arbetslöshetsfrågan, eller snarare jobbfrågan, är bland de största och svåraste, eftersom den beror på så många faktorer och på vad som görs på andra politikområden. Samhället förändras också ständigt. Man måste hela tiden sikta mot ett rörligt mål.

Att jobbfrågan är komplicerad har inte hindrat politiker från förenklingar. I varje statsbudget brukar regeringar presentera nya förslag, som sägs kunna påverka arbetslösheten. Många olika sorters subventionerade anställningar och bidrag med kreativa namn har lanserats; instegsjobb, nystartsjobb, anställningsstöd, yrkesintroduktion och lönebidrag för att nämna några. Diverse special­regler, undantag från krav och sänkningar av arbetsgivaravgiften testas. I vårbudgeten för i år aviserade regeringen 448 miljoner kronor för att arbetslösa ska få stöd genom matchningstjänster, extratjänster och introduktionsjobb.

”Sverige har generellt ett problematiskt förhållande till bidrag. Både politikerna och befolkningen har blivit beroende av dem.”

Åtgärderna brukar ha blygsamma långsiktiga resultat, vilket gör dem till ett slags avlatsbrev snarare än lösningar. De hyfsar statistiken och löser försörjningen för individerna under tiden, men det finns alltid en andra sida av myntet. Exempelvis tränger subventionerade jobb undan riktiga jobb och enskilda kan lockas att ta genvägar i­stället för att ta itu med egna brister som otillräcklig utbildning.

Samma fenomen återkommer i olika sammanhang. Det finns en naiv förhoppning om att kunna lösa problem med välvilja, ­subventioner och olika stödsystem. En stat kan emellertid inte bära fram människor som vore de bräckligt porslin. Synsättet att staten roll är att ”ge” människor ett jobb är ohållbart på sikt.

Även om en större skillnad mellan bidrag och lön inte kommer att påverka alla, behövs den av moraliska skäl. Skattebetalare kan acceptera att människor inte klarar av att försörja sig själva för att de är sjuka, funktionshindrade eller har drabbats av olycka på ett eller annat sätt och därmed behöver bidrag för att klara sig. Det är betydligt svårare att acceptera att försörja männi­skor som faktiskt skulle kunna göra det själva. Om de som arbetar blir färre och måste försörja allt fler, skapas en grogrund för agg och konflikter.

Staten lägger årligen cirka 60 miljarder på olika näringspolitiska insatser i förhoppning att det ger företagande, jobb och tillväxt i hela landet. Stora påtryckningar sker hela tiden mot politiker från olika aktörer, branschorganisationer, handelskammare med flera. Alla vill ha mer till just det som de sysslar med. Det är lätt för politiker att falla till föga och betala – det mesta som föreslås låter ju bra. Men nyttan av satsningarna är tämligen oklar. De uppföljningar som gjorts av exempelvis Riksrevisionen har inte varit övertygande om att de gör vidare nytta.

Bidrag till olika sorters projekt och verksamheter skapar förvisso sysselsättning för dem som administrerar dem, men frågan är hur mycket det gynnar samhället på sikt. Bidragen har blivit till en möjlighet till försörjning för bidragsentreprenörer som lärt sig navigera i gyttret och att skriva bra ansökningar som slår an rätt strängar. När sökande anpassar vad de gör utifrån de bidrag de skulle kunna få, gör de inte heller nödvändigtvis det som skapar mest värde.

Drivkraften hos ansvariga politiker att göra uppföljningar är också svag, av förklarliga skäl. Framkommer det att satsningarna varit olönsamma, behöver de stå till svars och hitta på nya projekt. Bekvämare är att så långt som möjligt hålla uppe en fasad om att det ändå gör lite skillnad. Så kan man resonera i ett land där resurserna flödar – på grund av den höga skattenivån.

Något som kommer att påverka, och redan har påverkat, Sverige på ett genomgripande sätt, är den demografiska förändringen. Sedan 2000-talets början har befolkningen ökat med 1,5 miljoner invånare. Ökningen beror främst på invandring från länder vars kultur och utbildningsnivå skiljer sig mycket från Sverige.

Islutet av 2019 var en av fem utrikes födda i Sverige, drygt två miljoner personer. I denna grupp finns en stor del av de arbetslösa, vilket inte är konstigt eftersom det tar tid att komma in i ett nytt samhälle. 2019 var cirka hälften av invandrarna i arbetsför ålder inte självförsörjande.

En nyckel till integration, som i sin tur kan leda till jobb, är att behärska språket. Alla gemensamma system bör därför byggas så att incitament finns för invandrare att öka sina språkkunskaper. Tyvärr har de politiska partierna inte slutit upp bakom den ambitionen. Argumenten emot handlar om undantagen, att de svaga inte kan lära sig. Att anpassa regler och system efter undantag och lägsta nivån, är ännu ett återkommande kardinalfel i politiken. De måste förstås istället anpassas efter den stora massan och avspegla principer som gynnar hela samhället.

Människorna med utländsk bakgrund är också ojämnt spridda över landet. Starkt segregerade områden och stadsdelar har byggts upp där invandrarna är många fler, andelsmässigt. Att invandrade inte möter svenskar och lär känna det svenska samhället, kulturen och språket, är ett stort problem.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Men segregationen har också en mer direkt påverkan på näringsliv och arbetsmarknad. I så kallade utsatta områden är en omfattande brottslighet ett hinder mot närings­idkande. Det handlar om hot och våld mot anställda, men också om att brotten och att skydda sig mot dem, kostar pengar. Problemen finns även i resten av samhället. Svenskt Näringsliv uppskattade i en rapport hösten 2020 att företag i Sverige förlorar 100 miljarder kronor per år till följd av brottsligheten.

Segregation är oerhört svår att bryta när den väl uppstått. Med en fortsatt nivå på invandringen som under de senaste 20 åren riskerar utvecklingen att fortsätta. Frågan om återvandring av flyktingar är något som också kommer att behöva diskuteras fram­över. Det behöver finnas en skillnad på dem som kommer hit för att söka skydd eller arbeta.

Det går inte att tro att invandringen till Sverige kan vara stor, eller variera mycket från år till år, och att det samtidigt går att upprätthålla ett stabilt samhälle. Den inre säkerheten i landet, hållbara välfärdssystem och en fungerande arbetsmarknad, ja alla samhällsområden påverkas av en växande segregation och bristande integration.

Politiken borde kliva ett steg tillbaka och höja blicken. Hellre skapa förutsättningar för arbete, genom att se till att de grundläggande gemensamma systemen fungerar, än att göra fler ingripanden.