För bara någon generation sedan var världen tydligt uppdelad. De mest framgångsrika företagen, den ledande tekniken, den bästa infrastrukturen och de mest kvalificerade medarbetarna var inriktade på Västeuropa, Nordamerika och södra Asien. Nästan all utveckling skedde i vad som traditionellt har benämnts ”de utvecklade ekonomierna”. Gapet till andra regioner var omfattande. Av de 500 företagen med högst omsättning fanns bara 23 utanför denna del av världen. Tio år senare såg bilden likadan ut. År 2000 hade antalet storföretag med huvudkontor i nya marknader ökat marginellt till 24 stycken. Under denna period hade förvisso alltfler tidigare fattiga länder öppnats upp för företagande, handel och konkurrens; men globaliseringen hade följt ett enkelt mönster: västerländska företag etablerade si...