I England och Skottland var den förhållandevis lugn, skeptisk och empirisk. I Frankrike, som med en inte helt ovanlig arrogans har försökt inbilla omvärlden att upplysningen främst var ett franskt, för att inte säga parisiskt, fenomen, omfattar den tänkare så vitt skilda som den svärmiske fanatikern – men förvisso briljante – Rousseau och den ironiske Voltaire, som ena dagen skrev högstämda tragedier som knappast längre spelas och andra dagen berättelser som Candide där han med en ännu levande och spetsig ironi hånade tidens dumheter.

Men det finns också en radikal gren av upplysningen: ateistisk, materialistisk, anti-imperialistisk. Framstående företrädare för denna gren var Helvétius och d’Holbach, två tänkare som inte har många läsare idag. Det har däremot den radika...