Med prosaboken Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957) framträdde Evert Taube­som lärd kulturhistoriker och samtidigt som reseskildrare. Här handlar det inte om äventyr till sjöss eller i Bohusläns skärgård utan om medeltidens trubadurer som diktade kärlekslyrik på provensalska.

Det påhittade namnet ”Trubadurien” är knappast ett geografiskt begrepp i strikt mening utan snarare ett drömlandskap eller poetisk hägring som Taube upplever under en resa som han företar i sällskap med sonen Per-E...