Vart har de viktiga politiska skämtteckningarna tagit vägen? Länge intog de en central plats i vårt offentliga samtal men nu är de nästan helt borta. Jag saknar dem.

Sin roll erövrade de förbluffande tidigt i Sverige. De litografiska och xylografiska teknikernas framväxt medverkade till att karikatyren blev en massbild, tillgänglig för en bred publik. Inledningsvis fick detta från 1840-talet uttryck genom satiriska inslag i veckovis utkommande nyhetstidningar – av makthavande ofta kallad rabulistpress – såsom Söndags-Bladet, Folkets Röst eller Fäderneslandet. Två decennier senare startade skämttidningen Söndags-Nisse, vilken efterhand fick konkurrenter som Kasper, Nya Nisse, Kurre, Kläm, Karbasen, PUCK, Strixoch Naggen.

Här samsades de politiska karikatyrerna – gärna med påfallande mycket arbete nedlagt in i minsta detaljer – med skämtteckningar utan polemiskt eller satiriskt innehåll, ofta ett slags illustrerade anekdoter. Under denna tid fanns artister som Albert Engström och Oskar Andersson (OA). Första decennierna efter sekelskiftet var guldåldern för sådana tidskrifter men så småningom gick flertalet i graven. Längst höll den 1924 sammanslagna Söndagsnisse-Strix ut, som upphörde först i mitten av 1950-talet. Senare upplivningsförsök har inte varit lyckosamma.

Efterhand kom även andra pressorgan – särskilt dagstidningarnas ledarsidor – att innehålla skämtteckningar och karikatyrer med mer eller mindre uttalat politiskt innehåll. Här kan blott göras ett litet axplock bland de mest namnkunniga tecknarna; exempelvis Bertil Almqvist (Bertila) i Aftonbladet, Nils Melander, Anders Andersö (Tecknar-Anders) och Riber Hansson i Svenska Dagbladet, Martin Lamm och Stina Eidem i Dagens Nyheter, Poul Ströyer i först Stockholms-Tidningen sedan Dagens Nyheter, Staffan Lindén i Expressen, Ewert Karlsson (EWK) först i Stockholms-Tidningen sedan Aftonbladet, Anders Sten och Janusz Majewski (Mayk) i Sydsvenska Dagbladet, Ragnvald Blix (under andra världskriget som Stig Höök) i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Märkligt nog har dessa bilder sällan utnyttjats som källa i forskarsammanhang, bortsett från att man har problematiserat en del där använda schabloner, till exempel de före andra världskriget ofta förekommande antisemitiska tendenserna. Likaså har i teckningarna relativt frekventa gestalter diskuterats såsom den snobbige och korkade officeren, den gudsnådeliga prästen, överliggarstudenten eller den mindre vetande bonnläppen. Ett antal böcker om genren har utgivits men såvitt jag kunnat finna har de vanligen bara återgivit ett antal teckningar och just inte mycket mer.

Jag menar alltså att skämtteckningen eller karikatyren i Sverige är en slående dåligt utnyttjad källa bland historiker som sysslat med Sveriges utveckling, kanske allra särskilt perioden 1880–1980. Därför borde i olika typer av historiska undersökningar utrymme finnas för en mera medveten användning av detta slags teckningar.

Karikatyrer och motsvarande bildmaterial är särskilt användbara för den som är intresserad av den långsiktiga utvecklingen av normer och värderingar. Rimligen säger de mycket om vad som kunde betraktas som allmänt känt och omfattat – annars hade de helt enkelt inte fungerat. De krävde ett slags införståddhet; läsarna måste behärska vissa koder och därmed också kunna instämma i vissa försanthållanden. Vad som gör dessa teckningar särskilt värdefulla som källor är givetvis deras tidsmässigt sett omedelbara närhet till det aktuella skeendet.

Till slut två tips om källor för sådan forskning: det ena är bidrag som Rit-Ola (Jan-Erik Garland) publicerade i Se. Under 1941–1963 utgavs hans teckningar från det gångna året kallade Applåder och visslingar. Uppskattningsvis rör det sig om drygt 1 400 bilder inom områden som politik, sport och vardagsliv. Nästa exempel är Lutfisken; en årlig publikation med fokus på utrikes- och inrikespolitik samt huvudstadens kulturliv. Den började utges 1912 av Hasse Z (Zetterström). Sedan tog sonen Sven över till nedläggningen 1966. De sista åren tecknades många framsidor av den skicklige Eric Hermansson, som också stod för omslagen till OBS.