Det är i år 200 år sedan Esaias Tegnér anno 1824 utnämndes till biskop vid Växjö stift och då drog sig tillbaka från den professur i grekiska vid Lunds universitet som han skött med glans under tolv mestadels lyckliga år. Han ägnade sig inte åt språkvetenskap i modern mening utan åt att undervisa i grekiska, huvudsakligen för blivande präster, och åt att skriva lyrik samt hålla bejublade akademiska festtal, allra helst på vers. Merparten av den storvulna poesi han skrev är avsedd att deklameras muntligt från en kateder eller ett altare och inte tänkt för privat bokläsning i hemmets vrå. Detta är viktigt att komma ihåg när man bedömer Tegnérs lyrik och det förklarar en del av dess blankslipade retoriska framton...