För några år sedan deltog jag i en konferens i Belgrad. Vi var flera författare från olika länder som skulle diskutera litteratur och demokrati på olika sätt. En av de frågor jag ställde handlade om hur språken utvecklades i de olika delarna av det tidigare Jugoslavien. När man nu inte vill kalla språket serbokroatiska längre – hur gör man för att skilja serbiskan från kroatiskan, slovenskan, makedonskan och så vidare? Det svar jag fick gick ut på att man förstärker skillnaderna, hellre väljer dialektala ord och vändningar, gör vad man kan för att separera språken från varandra, allt för att manifestera den egna identiteten starkare. Det som varit ett språk med vissa dialektala skillnader mellan regionerna var alltså på väg att utvecklas till alltmer distinkta språk. Allt f&ou...