Kanske kan man tala om en svensk Rilkefeber på senare tid. Inte så märkligt, förstås, med tanke på att Rainer Maria Rilke hör till den moderna västerländska litteraturens mest framstående och gåtfulla lyriker. Men periodvis också till de mer kryptiska och svårgenomträngliga, vilket gör den ihållande populariteten desto mer anmärkningsvärd – och angenämt överraskande. Bara de senaste fem, sex åren har det getts ut ett tiotal böcker av och om Rilke i svensk översättning, och sedan förra hösten har ytterligare tre titlar publicerats.