Men när de väl skrivit på följde danskarna allt till punkt och pricka, precis som vi i Sverige skulle ha gjort, med protestantisk plikttrohet under motsvarande omständigheter.

Italien bråkade däremot minst av alla i hela EG, skrev på allt utan någon som helst diskussion, smidiga i alla förhandlingar, duktigast i klassen på papperet. Men när det sedan väl gällde brydde sig italienarna långtifrån alltid om att uppfylla vad man åtagit sig. I Italien finns det alltid marginaler för den mänskliga faktorn, och alla vet, i enlighet med den katolska kyrkans lära, att människan är en syndare fylld av fel och brister. Ett avtal blir med det synsättet mer av ett ideal, något man strävar mot, men alls inte någon orubblig lag. Strävan bör finnas där, naturligtvis, men det är på gränsen till om&aum...